Världen behöver
inte atombomber

Alla som vill ha kärnvapenkrig räcker upp handen.

Nej, det kan inte vara särskilt många när vi vet vilka fruktansvärda skador detta vapen ställer till med.

USA:s bomber över Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945 visade vad människan kan åstadkomma i en enda smäll med hundratusentals döda, utplånade, sönderbrända, strålskadade medmänniskor.

Sedan dess har kärnvapnen blivit ännu värre i styrka och fler länder har skaffat dem.

Därför kan man ju tycka att kärnvapen ska förbjudas, demonteras, skrotas, aldrig tillverkas. Jag tycker det. Och det var mycket glädjande att den norska Nobelkommittén gav ICAN årets fredspris. Det är en sammanslutning av över fyrahundra fredsorganisationer, som i somras lyckades få 122 stater i FN att ställa sig bakom ett förbud för kärnvapen.

Ingen av staterna som har kärnvapen ställde förstås upp på detta. Men Sverige gjorde det. Sverige har en aktningsvärd historia av engagemang för nedrustning, inte minst av kärnvapen. Men förbudet som Sverige röstade för i FN ska också ratificeras, som det heter. Sveriges riksdag ska ställa sig bakom.

Och nu blev det krångligt för regeringen.

Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist gillar inte ett kärnvapenförbud eftersom USA inte gillar det. USA:s försvarsminister har skrivit brev till Hultqvist och förklarat att om Sverige ratificerar kärnvapenförbudet får Sverige problem med att samarbeta med Nato. Som har kärnvapen.

Hultqvist – liksom en majoritet i riksdagen – vill jättegärna samarbeta med Nato så regeringen har tillsatt en utredning av frågan.

Jag känner vibbarna redan nu. I valet mellan att solidarisera sig med alla andra kärnvapenfria nationer eller att ty sig till de maktfullkomliga med tusentals stridsspetsar skulle det inte förvåna mig om Sveriges styrande sviker världens folk.

Jag kan ha fel men steg för steg har Sveriges så kallade elit övergett en alliansfri utrikespolitik. En mäktig allians – dessutom välbetald - av militärer, vapentillverkare, amerikaniserade politiker och skribenter, som kallar sig liberaler, har redan valt en sida där kärnvapen är en självklar del av arsenalen.

Hoppat står till de många goda och förnuftiga krafter som kämpar emot, som Läkare mot kärnvapen och ICAN vars svenska ordförande började som praktikant hos Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet.

En gång stoppade socialdemokratiska kvinnoförbundet Sveriges planer på att skaffa en egen atombomb (där uran från Kvarntorp spelade en viss roll). Om de inte redan gjort det är det dags att gripa in igen och ge Margot Wallström kraft att hålla emot.

Terrorbalansen mellan USA och Sovjet/Ryssland med hot om ömsesidig förstörelse har hittills förskonat oss från kärnvapenkrig. Så brukar motiveringen låta för att detta ska fortsätta. Men ju längre tiden går utan att atombomber används desto större är sannolikheten att de kommer att användas.

Läs gärna föregående mening en gång till.

Har man världens värsta vapen är risken uppenbar att man – en man - någon gång trycker på knappen och sprider en eldstorm med outplånliga strålskador för fler än jag vågar tänka. Konflikten mellan USA och Nordkorea är skolexempel på hur nära hotet kan krypa.

Fanns det inga atomvapen skulle världen bli säkrare. En förkrossande majoritet av världens människor har inget att vinna på kärnvapen. Tvärtom.

Dessa vansinniga vapen måste förbjudas i internationella lagar och konventioner. Det kommer att ske när vi är tillräckligt många som kräver det. Det kommer att ta tid men det finns inga skäl att inte börja.

Mer om ICAN  HÄR