Logotyp Sydnärkenytt
09 November 2024
Tipsa: 073-629 83 19

Mina förfäder fick
kriga för kungarna

Man brukar säga att vår svenska historia är våra kungars historia, och då handlar det ofta om de krig de startade eller drogs in i. Alla som gick i skolan för 50 år sedan kände mycket väl till vad som hände 1632 eller 1718. Det var hjältekonungar som slogs för fosterlandet, kristendomen eller mot något ond despot.

Men all historiebeskrivning handlar om kungarna, grevarna och generalerna. Deras liv, dåd och våldsamma död. Knappt någonting sägs om de där tiotusentals soldaterna som deltog i samma krig. Hur de levde, vad de tänkte och hur de till slut slaktades på slagfälten. Inte förrän nu, med släktforskningens hjälp kan vi få reda på vad våra egna förfäder befann sig dessa krigiska år. Flera av mina egna förfäder valde eller tvingades in på soldatyrkets bana, anfäder som blev en del av våra kungars historia.

Som exempelvis min mormors morfars farfars farfar Måns Flinck, som deltog i slaget vid Helsingborg 1710.

Kavalleriet rycker fram mot danskarna i slaget vid Helsingborg. Okänd konstnär.

Karl XII hade förlorat vid Poltava året innan och försvunnit bort till Bender. Då passade danskarna på och tågade in i Skåne under ledning av sin general Jörgen Rantzau, för övrigt stamfar till min gamle vän Mats Sjöqvist, f.d. innehavare av Kumla antikvariat. Det blev snabba bud för landskapets egen guvernör, Magnus Stenbock, att rafsa ihop ett försvar och mota dansken i dörren.

Man snabbinkallade folk från hela Sverige, även från Trävattna där min förfader arbetade i godan ro på egen gård. Flinck enrollerades i ett reservregemente nu när de ordinarie soldaterna var borta någonstans i Ryssland, och skickades snabbt som ögat på sin egen häst ner till Skåne.

Efter snabbutbildning i karolinsk taktik drev man danskarna mot Helsingborg. På morgonen den 28 februari stod de öga mot öga, och vid middagstid började man skjuta på varandra. Danskarna gick efter en stund till anfall och ett antal luckor uppstod i leden. Detta såg Stenbock som genast skickade fram kavalleriet, däribland min förfader. De blev rena ångvälten och snart flydde danskarna över både Helsingborg och Sundet hem till Köpenhamn.

Måns Flinck tycks ha tagit starka intryck av att befinna sig mitt i eldlinjen, för när han kom hem till lugna Trävattna igen sågs han ofta strida med sina grannar. I olika mål på tinget.

En annan av mina förfäder Maths Leijon från Undenäs kom att strida under kungen själv, när denne återvänt från Bender hem till Sverige och började vända ögonen mot Norge. Maths hade just gift sig med sin Anna, blivit pappa till lilla Karin, och tränats med Skaraborgs regemente på Axvalla hed när han kallades till Ed vid norska gränsen. Under det år skaraborgare låg där kanske Maths hann träffa Halvard Bryngelsson, Karl XII:s berömde spion.  En spejare som med tiden kom att bli förfader till min egen svåger Rune Fredriksson, en betydligt fredligare lärare med kyrkliga intressen.

I oktober 1717 gick svenskarna i alla fall över gränsen, och en månad senare möte kungen sitt öde vid Fredrikshalds fästning. Maths Leijon tågade hem igen, fick många barn och lugna år under Fredrik I. En kung som förbjöd duellfäktning och hellre lagade god mat och ägnade sig åt vackra kvinnor. Men som till slut dock överflaggades av de stridlystna hattarna och 1741 tvingades rösta för krig mot Ryssland. Maths Leijon inkallades och kommenderades som förste korpral på galären Nordenstråle. Han deltog i slaget vid finska Korpoström men avled i återtåget. Men inte av någon kula, utan som så många andra soldater av feber.

En annan av mina krigande förfäder var min farfars farmors far, fältjägare Olof Andersson som 1813 kom att delta i den stora folkslakten vid Leipzig 1813. I fyra dagar högg man in på varandra och vadade snart i blod.

 Slaget vid Leipzig 1813 blev ett fruktansvärt blodbad. Samtida konstnär.

Striden handlade om att besegra Napoleon och fördes av allierade från halva Europa. Sedemera Karl XIV Johan hade dock inte någon större lust att bekämpa sin forne stridskamrat och tvingades, mer eller mindre till slut att ge sig in i striden. Han skickade fram infanteriet, där Olof fanns med. Många år senare beskrev han själv hur det gick;

”I en allé blev jag från fönstret i ett hus skjuten med en studsare in i tinningen. Kulan gick genom mitt högra öga och ut mellan näsan och vänstra ögat. Jag stupade dock ej, utan snodde omkring ett varv, varvid hatten föll av. Jag lämnade ej heller min bössa ifrån mig, utan gick bort med den. Men sedan jag gått ett stycke, så kom jag ihåg, att tobakspipan och pungen voro i hattkullen. Jag gick då tillbaka och återhämtade min hatt, då en karl kom och ledde mig bort ur elden. Det svartnade blott för mina ögon efter skottet, och en ström med blod brast ut. Genom en snäll läkare fick jag behålla det vänstra ögat, men det högra värkte ut.”

Andra hade sämre tur. Efter slaget låg över 110 000 soldater kvar på slagfältet, sårade eller saknade. Slaget var det blodigaste i Napoleonkrigens historia. Ett samtida vittne beskrev situationen i Leipzig några dagar efter:

” Du kan ej föreställa dig något så ohyggligt som Leipzig. Redan stinker det kring hela staden, att alla luktorganer äro i högsta retelser. Öfverallt döda hästar och ibland dem här och der en menniska. Ibland dessa låga ännu på tredje dygnet åtskillige, som ännu lefde. I staden ser det jemmerligen ut.”

Olof Andersson själv fick viss lön för mödan, hemkom med 20 riksdaler pension och skattefrihet. Men ärren fanns kvar så länge han levde. Knappt ett år senare, 14 augusti 1814, sköt svenskarna förhoppningsvis sitt sista skott i krig. Vid Kjølbergs bro i Norge. Nu i sommar kan vi fira 200 år av denna fredstid.

2014-02-26 18:36
Lena-Lis Trulsvik
Jag tackar för upplysningar. Min fars mormors morfar deltog i folkslakten, och kom tydligen hem helskinnad. Han hette Petter Alm men kallades Petter Storm. Jag förmodar att han talat mycket om "stormningen av Leipzigs portar". Kanske har någon gett honom spenamnet "Storm". Min pappas mormors morfar heter enligt kyrkoböckerna ALM. Vänligen Lenalis
2016-01-15 22:19
Lena-Lis Trulsvik
Jag tackar för upplysningar. Min fars mormors morfar deltog i folkslakten, och kom tydligen hem helskinnad. Han hette Petter Alm men kallades Petter Storm. Jag förmodar att han talat mycket om "stormningen av Leipzigs portar". Kanske har någon gett honom spenamnet "Storm". Min pappas mormors morfar heter enligt kyrkoböckerna ALM. Vänligen Lenalis
2016-01-15 22:19
Kommentera
ANSVARIG UTGIVARE: LARS LITZÉN Sydnärkenytt och Kumlanytt ges ut av föreningen Kanal Regional. Sedan 2007 har Kumlanytt levererat nyheter till Kumlas medborgare. 2012-2013 startade vi nyhetssidor även i Hallsberg, Askersund och Lekeberg. Kontakta redaktionen för tips och synpunkter. Henrik Östensson, redaktör: 073-629 83 19, redaktion@kumlanytt.se Post och besöksadress: Trädgårdsgatan 9B, 692 31 Kumla