Förtretligheter löses
med släktforskning

I torsdags gick precis allting fel. Inom ramen för mitt arbete som frilansare skulle jag åka tåg till Alingsås för att fotografera Björn Clarin och Anna Margareta Alströmer för två tidningar. Den förra var mannen bakom Humle i barnprogrammet Humle och Dumle, och Anna Margareta Alströmer, centralperson i Svenska Potatisakademin och ättling till Jonas, mannen som marknadsförde vår kära knöl i Sverige.

Men redan i Hallsberg gick det snett. Jag missade tåget till Alingsås som gick från perrong 5A. Jag valde 5B, klev på fel tåg och hamnade hemma i Kumla igen. Det blev en halvtimmes fika på Landahls kafé innan nästa tåg gick söderut igen. Tågpersonalen i Hallsberg hade varit med om det förr, att folk gick fel på spår 5, varför jag inte behövde lösa ny biljett utan fick ta nästa tåg på den gamla.

Det blev att ringa på mobilen till Björn och berätta att jag nu skulle komma två timmar senare än beräknat. Men då berättade Björn att han blivit magsjuk och ville blåsa av fotograferingen, han sprang nu i skytteltrafik på toaletten. Men jag låg på och bad tyst en stilla bön om att han skulle bli bättre de närmaste timmarna. Något han också blev. Björn mötte i bil vid stationen, var på ett strålande humör och så körde vi till Ljungblads konditori för fika och fotografering.

Tre timmar senare planerade jag fotograferingen av Alströmer. Letade mig genom halva stan till ett potatislager för att se om det kunde passa som bakgrundskuliss till den sköna. Dock var det alltför utplockat för att ge en bra bild. Tog istället en titt på Jonas Alströmers museum, men det var inte öppet. Och vid hans staty på Stora torget regnade det oavbrutet hela dagen.

Jonas Alströmer som byst på Stora torget i Alingsås. Visade sig lyckligtvis vara släkt med kumlabon Mattsson.

Jag prövade åter med Ljungblads konditori och upptäckte där möjligheten att fotografera henne vid ett matbord, med en tallrik full av potatis. Men Anna Margareta hade en mycket bättre idé, hon bjöd mig på middag hemma på Östad säteri. Fotograferingen blev dock inte bättre där. Kameran krånglade till förbannelse och fummelgubben tappade till sist blixtaggregatet i golvet.

Ja nog hade jag all anledning att vara på misshumör denna motiga dag. Surnat till riktigt ordentligt över livets alla motsträvigheter. Men icke. Det blev tvärtom en riktigt trevlig dag. Tack vare släktforskningen.

Det visade sig att både Björn och Anna Margareta var idoga släktforskare. Efter en stunds resonerande berättade Björn att han höll på att skriva på en ny bok, om sin frus förfäder. Snart visade det sig att vi var släkt. Genom 1700-talsprosten Sylvén i Gunnarskog. Inte nog med det, han blev även släkt med min fru genom löjtnant Isak Rääf i Småland. Samtalet om Humle och Dumle kom alldeles av sig och kaffestunden på Ljungblads utökades mycket längre än vi hade tänkt från början. Inte förrän Björn kom på att parkeringsavgiften för bilen gått ut för länge sedan bröt vi upp.

Det blev nästan samma procedur hemma hos Alströmer på Östad. Vid den högst schangdobla middagen flöt snart samtalen in på förfadern Jonas Alströmer. Om hans liv och gärning. Men när hon kom att nämna att han var släkt med Göteborgsläkaren Per Dubb hajade jag till. Var inte Per gift med en släkting till min förfader Lars Hvass?

Släktböcker öppnades och tabeller genomsöktes. Jo då det var så sant, och så blev vi släkt till släkten. Med ens blev ett förlorat blixtaggregat helt oviktigt, och dagens många förtretligheter lyste med sin frånvaro. Tänk vad trevligt livet kan bli med lite uppiggande släktforskning.