Inte så svårt
hitta släkten

Visserligen släktforskar jag åt folk på uppdrag och borde kanske vara mån om att framställa arbetet som nästintill obegripligt att utöva. Allt för att få så många kunder som möjligt. Men då vore jag oärlig. Sanning att säga så är det egentligen ganska lätt att släktforska.

Svårigheten är kanske att komma igång. Förfäderna eller tjocka släkten låter sig inte alltid hittas så lätt. Man kan få skicka både e-post och ringa några gånger till de olika landsarkiven innan man får svar. Det finns dessutom sju landsarkiv att välja på, och i några fall gäller inte heller de, utan man måste söka uppgifter via olika stadsarkiv.

Men när man vill hittat farfar så handlar den fortsatta forskningen egentligen bara om gången mellan två kyrkböcker; födelseboken och husförhörslängden. Varje sockenpräst hade förr statens skyldighet att föra bok över sina församlingsmedlemmar. Detta för att veta vilka kristendomskunskaper de hade, men också för att hålla reda på vilka man kunde skattföra eller ta ut i krig.  Men kyrkboken användes även för allsköns statistik. Det var genom kyrkobokföringen som Statistiska Centralbyrån hade sin upprinnelse 1686.

Släktforskningen börjar i födelseboken. En bok som är upplagd årtalsvis. Här hittar man var i socknen farfar var född och vilka hans föräldrar var. Därefter fortsätter man till husförhörslängden. Även de upplagda i tidsföljd. Här får man reda på var och när föräldrarna var födda. Nu är det bara att fortsätta bakåt till de födelseböcker där föräldrarna föddes. Och fortsätta bakåt i tiden, via födelsebok, husförhörslängd, födelsebok, husförhörslängd, osv. Enkelt, eller hur?

Nu innehåller de här två böckerna betydligt mer information än min ovanstående beskrivning. Födelseboken exempelvis uppger oftast barnets faddrar/dopvittnen. Det var personer som var vänner eller släkt med familjen. Här kan man finna många släktledningsledningsalternativ att gå vidare på. Man får ibland reda på vilken präst som döpt barnet samt föräldrarnas ålder vid barnets födelse. I vissa fall kan prästen ge tämligen målande beskrivningar om vilken tidpunkt på dygnet barnet föddes och vem som hade äran att böra barnet till dopet. Det var ju en stor högtid att döpas.

Husförhörslängden innehåller mängder av intressanta personuppgifter, men det kräver en särskild lektion längre fram. Förutom nämnda två kyrkböcker så finns det mängder av andra källor att ösa ur. Som flyttningslängder, vigselböcker, dödböcker, domböcker, skattelängder. För att nu inte tala om alla herdaminnen, adelskalendrar och släktutredningar. Även de, och ytterligare fler, kräver dock sin egen historia.

Förr fick man åka runt i Sverige ganska mycket för kunna släktforska. Man pendlade mellan landsarkiv, bibliotek, stadsarkiv och hembygdsgårdar. Senare tillkom olika forskarscentrum där man samlade alla mikrofilmade arkivalier på en och samma ort. Där finns exempelvis Ramsele, Leksand, Sundbyberg med flera. Numera kan man ta det lugnt och sitta hemma i allsköns ro, vid det egna skrivbordet och släktforska. Om man har en dator vill säga. Det enda man behöver göra är att koppla upp sig till någon onlinetjänst på nätet, som Riksarkivet, Genline och Ancestry, samt betala en avgift på kortare eller längre tid. Men även dessa tjänster behöver en egen utläggning. Jag ber att få återkomma.

P.s. Skulle du trots allt tycka att du inte har tid att sätta dig in i släktforskningens alla arkivalier, så forskar jag gärna åt dig. Se min hemsida www.narkeslakter.se