Jag böjar förstå katten nu

Det tar ett tag innan man begriper sig på hans tysta språk. Egentligen är det enda som skiljer oss åt att han inte kan prata. Men det skulle nog inte bli några längre konversationer (han är lite norrlänning) han vill mest äta, skita eller sova.

För det mesta fattar jag när han vill det ena eller det andra. Han går mot dörren när han vill ut, mot matskålen när han är hungrig. Men ibland när jag sitter och jobbar och inte uppmärksammar det han vill brukar han bli övertydlig.

Går in på mitt kontor och jamar. Om jag inte begriper då att ha vill ut brukar han hoppa upp på mitt skrivbord och gå över tangentbordet bara för att väcka mig.

Och fattar jag inte det så sätter han sig i fönstret och tittar ut, vänder sig om och tittar uppfordrande på mig. Han vill hellre vara ute än inne.

Är han hungrig och jag inte fattar det så brukar han hoppa upp på matbordet och vara väldigt kelig, stryka sig mot mig och verka kärleksfull. Men det är mat han vill ha det matvraket.

Fattar jag inte det brukar ha ge mig ett nafs i armen, ibland hårt om jag är osedvanlig korkad. 

Ja, det är synd att vi människor är så trögfattade