Mamma var lik sin mamma

För ett tag sedan träffade jag en kvinna som var helt säker på att hon i ett föregående liv varit prinsessa i Söderhavet. Jag påminde mig då om en klasskamrat jag hade för några år sedan som påstod att hon varit ballerina på en cirkus i Wien i ett tidigare liv.

En titt bland hemsidorna på nätet gör inte tidigare livsödena mindre. Här hittar man kvinnor som tror att de varit magdansöser, fransyska grevinnor, nordamerikanska indianer, Cleopatra och Greta Garbo. Männen är inte sämre. Men nog är det märkligt att man bland reinkarnationstroende aldrig hör talas om kvinnor som påstår sig ha levt som pigor, torpar-, statar- eller bondhustrur i ett tidigare liv. Särskilt som 98 procent av Sveriges kvinnor levde som sådana. 

Kvinnans roll var inte avundsvärd förr i tiden, särskilt inte om man var ogift. Eller än värre om man var ogift och hade barn födda utom äktenskapet. En bekant till mig vars morfar var född utom äktenskapet berättar om orättvisorna förr.

Modern var torpardotter, yngst i en syskonskara på åtta barn. Till att börja med flyttade hon runt på olika pigtjänster hos bönder. Ända till den dag då en dräng gjorde henne med barn. Mannen som var förlovad med en annan kunde inte ingå äktenskap med henne, och ingen annan erbjöd sig heller. Om så skett hade hon kunnat leva vidare med äran i behåll. Men nu blev hon istället utestängd från sockengemenskapen, inte ens föräldrarna ville ta emot henne. Hon ansågs vara en skam för släkten och fick fortsättningsvis tigga sig fram på vägarna med sin lilla baby.

Hon ”går i socknen” förkunnade kyrkboken.  Först när sonen var två år fick hon tjänst som piga hos en arrendator, med lön nog att placera sin son hos olika bönder.  Så fortsatte hennes hårda lott i livet. Först när sonen konfirmerades vid 13 års ålder, och ansågs vuxen nog att klara sig själv, kunde hon behålla en del av lönen för egen del.

Sonen berättade senare att modern blivit hård av det liv hon tvingats leva och själv hade han växt upp med känslan att inte vara önskad. Deras vägar skildes åt, och trots enträgna brev från henne kom de båda bara att träffas en enda gång till i livet.  Hon dog ensam och utfattig 61 år gammal.

Den högsta positionen en kvinna förr vanligtvis kunde nå var istället att bli bondhustru. Och riktig suveränitet fick dessa om de blev änkor. Så var det med min mormors mormor. Hon var också torpardotter och levde under sin barndom under knapra förhållanden. Det berättas att de under nödår endast kunde livnära sig på trädbark. När hon drog iväg på sin första pigtjänst var det också med en trädbarksbulle som enda färdkost.

Men hon hade tydligen gott förstånd och hade tur att hamna hos en rik bonde. En lantbrukare som tog vara på sin piga och lät henne stanna kvar flera år som tjänarinna. Tills den dag hon träffade en mjölnare och tog ut lysning, med ”bifall av modern och förmyndaren” . Makarna fick med tiden tio barn, och fick snart stort förtroende i bygden. Maken blev både nämndeman, kyrkvärd och förmyndare för ett stort antal fattiga sockenbarn. 

Allt gick dem väl tills maken avled i lugninflammation 50 år gammal. Det borde ha varit en katastrofal situation för makan. Men icke, genom den position familjen fått i samhället, blev makan en änka, som inte kunde köras över - tvärtom. Min förmoder styrde och ställde på gården, anställde drängar och pigor, bestämde över förmän, köpte och sålde hemmansdelar,  anlade trädgård, byggde lador och såg till att hennes barn fick goda utbildningar.

Som änka var hon inte längre ställd under förmynderskap, under faderns eller makes ”målsmanskap”, utan var självständig. Inte förrän 1920 kom lagen som gav svenska kvinnor egen myndighet. Mormor levde gott på sin gård. Hon avled 88 år gammal, boende hemma hos en av sina döttrar, gift med aktad affärsman.

Nej kvinnas lott i livet förr var inte lätt. ”Den gamla goda tiden” var främst männens tidevarv. Det var de som styrde och regerade, i både hem och samhälle.  Kvinnorna spelade en andrahandsroll.  Visst fanns det en och annan prinsessa och ballerina på cirkus. Men de var få. De flesta av våra förmödrar kunde stämma in i Siw Malmkvists svensktoppslåt; ”Mamma är lik sin mamma”:

Mamma är lik sin mamma
ja kvinnans lott i livet är densamma
det sa farmors mormors mor
till sin farmors morbrors bror
att livet är enda damadamma

Mamma är lik sin mamma
Vi städar, och vi skurar, och vi plejar
dammar av och sköter karl
hänger tvätt och snyter barn
och skurar, dammar, städar, diskar, plejar