Kletklumpar och degelände

Nu är det snart jul igen och då ska det ju bakas. Förr om åren har det alltid blivit pepparkakor, men häromkvällen bestämde jag mig för att baka kardemummabullar. Så fram med bunke, mjölk, socker, salt och 150 g smör som jag smälte i kastrullen.

Allt såg jättebra ut ända tills jag insåg att vi inte hade någon kardemumma hemma. ”Ja ja, det får väl gå ändå” tänkte jag och blandade ihop alla ingredienser i bunken. Lät allt stå 40 minuter, enligt konstens alla regler. Men inte katten var degen jäst för det. ”Rena kletet ju”.

Så jag hällde på mer mjöl och mer mjöl och mer mjöl, men inte sjutton hjälpte det. Fingrarna blev jättekladdiga och degen vägrade lossa på dem under vattenkranen. Så jag fick torka av eländet på en handduk som blev som en enda tjock tygklump. Sen skulle jag ju rulla ut fyra längder för att flätas ihop. ”Men det var väl sjutton också, har jag haft i för mycket mjölk?” Nåja, på med mera mjöl. Men inte hjälpte det.

Nu började jag bli ganska irriterad, så jag slängde degklumparna i mjölpåsen. ”Nu sjutton ska ni väl få mjöl så det räcker era eländiga kletklumpar”, tänkte jag. Det var knappt det hjälpte ändå. Fram med plåtar och så skulle jag rulla ihop sattyget på dem, men det blev ju rena kaoset. Jag fick nöja mig med tre flätor, som ändå inte blev bra. Så ihop med rafset och in med sk-ten i ugnen.

Där stod det i sina 40 minuter. Men tror ni de var bruna och fina när de kom ut? Nehej då. Vita och mjöliga! Så dags var halva köksgolvet mjöligt, så fram med dammsugar'n och sög. Inte hjälpte det, jag fick gå ner på golvet med blöt handduk för att få bort allt från golvet. Pust och stön.

Jag gick in och satte mig framför TV:n för att lugna ner mig. Och vad tror ni det var för TV-program, va? "Leila bakar julbullar"! Och tjejen såg så himla glad ut när hon likt en balettdansös svepte ihop sin smet och rullade ut sina perfekta degbullar. Samtidigt som hon pratade franska. ”Petits pains de blé ” hette vetebullar på franska fick jag veta, och så svävade hon bort till spisen ”Och skjuts med dem in i ugnen”, trallade hon glatt. 45 minuter senare tog Leila fram dem. Helt perfekta! Och som om inte det räckte. Hon strösslade dem med lite florsocker och toppade med hallon och grädde. Såg helt underbara ut att äta.

Jag gick ut i köket och smakade på mina bullar, de smakade klet. Till råga på allt brände jag mig på plåten. 

Det var sista gången jag bakade bulla.! Aldrig mer!