Snart har det gått två år….

Om om ett par månader har det gått två år sedan Covid-19, Corona, den stora pandemin, drabbade världen och vårt land. Sedan har det hänt saker få nog hade kunnat ana. Restriktioner har kommit, gått och kommit tillbaka. Vi har vant oss vid allvarliga ministrar som tillkännager vad vi får göra och vad vi inte får göra. Nu har vaccinen gjort att vi stävjat den värsta massdöden. Smittan sprider sig dock värre än någonsin, trots att vi är vaccinerade i allt högre grad. Myndigheterna fortsätter hävda att vaccinet är vägen mot en väg utan Covid-19.

Vaccinskeptikerna tar chansen att ifrågasätta vaccinet, som enligt dem inte hjälper.

Vad är rätt och fel då?

Ja, det är nog ingen tvekan om att skyddet mot att bli sjuk, att smittas, blev mindre än vad man väntat och att skyddet avtog snabbare än myndigheter och sjukvård väntat sig.

Samtidigt är det viktigt att poängtera att just det inte är något nytt med vaccin. Hur vaccin verkar varierar. Effekten varierar. Man kan, oavsett vad man vaccinerat sig mot, smittas och bli sjuk. Poängen är ju att man upparbetar en motståndskraft tack vare vaccinet och nästan alltid blir avsevärt mindre sjuk, om man smittas.

Just den effekten är mycket tydlig med vaccinen mot Covid -19. Många som är vaccinerade smittas. Men om man jämför med tidigare under pandemin, så är betydligt färre allvarligt sjuka just nu. Trots att vi nu har mer än dubbelt så höga smittotal som när pandemin kulminerade förra gången, i april, så vårdas ett fåtal på sjukhus i vårt län. Bara ett par behöver intensivvård. När det var som värst vårdades 20 personer med Covid-19 på intensivvårdsavdelningar i länet, 86 var inlagda på sjukhus. Då gick sjukvården verkligen på knäna. Det gör den inte just nu. Vaccinet är förklaringen. Vården och forskningen har också gott hopp om att även skyddet mot att smittas ökar med en tredje dos.

Kritiker undrar då hur man kan veta detta? Hur vet vi att situationen inte hade varit så bra även om vi inte varit vaccinerade?

Ja, det är faktiskt bara att titta på den statistik som finns, både i Sverige och utomlands. Här i landet är det ingen tvekan om att av de som faktiskt behöver vård, och som hamnar på intensivvårdsavdelningar, är icke vaccinerade kraftigt överrepresenterade. Man kan också se att i andra länder, med lägre vaccinationsgrad, är problemen betydligt värre.

Sedan är det lätt att glömma att vaccin, precis som alla läkemedel har en del biverkningar. Hur stora varierar. Ett vaccin helt utan biverkningar skulle inte fungera, vilket för övrigt gäller nästan alla läkemedel. För en del blir biverkningarna värre. Det är faktiskt något man kalkylerar med. Man tar en del problem hos ett fåtal individer för att förbättra tillvaron, rädda livet på miljontals människor. Det är lätt att glömma att miljontals människor faktiskt dött av viruset globalt.

Många vaccinskeptiker ser tillbaka på det som hände under den förra massvaccinationen, då vi vaccinerade mot Svininfluensan. 6 miljoner svenskar vaccinerades. 400 personer drabbades av en allvarlig biverkning, narkolepsi. Det ska inte förringas. Biverkningen var en följd av en ovanlig förändring i ett protein hos de drabbade. Något som var svårt att förutse. Mycket talar dessutom för att de som drabbats hade fått sjukdomen också om de smittats av svininfluensan. 

Den gången lärde man sig att det behövdes ännu större kontrollgrupper innan vaccin godkänns.

Kan man då förutse alla biverkningar i framtiden?

Nej, naturligtvis inte. Men vad som inte behöver förutses, där finns facit, är dödligheten och risken för mycket allvarliga biverkningar om man drabbas av Covid -19. All forskning, all statistik, visar att dödligheten hos vaccinerade minskar drastiskt.

Jag tror personligen det är dags att börja ifrågasätta fler restriktioner nu. Dödligheten i Covid-19 är liten i vårt land nu. Kanske kommer vi alltid leva med viruset. Jag tror inte längre på det demokratiska i att hindra folk från att träffas, ha möten, gå på teater, hålla  studiecirklar, heller gudstjänster. Vi kan inte ha restriktioner mot sådant i all oändlighet. Vi måste lära oss leva med smittan och kanske inse att vi för eller senare smittas.

Att hålla lite avstånd, tvätta händerna, inte trängas och stanna hemma när man är sjuk tillhör däremot sunt förnuft. Det är vanor jag anser att vi kan ta med oss in i framtiden. Jag tror också det är sunt att vi ifrågasätter en hel del av vårt resande. Inte minst av klimatskäl. 

Fakta från WHO, Folkhälsomyndigheten, sajten forskning.se