Rätt eller fel att beskriva hemska händelser

De senaste dagarna har många kritiserat oss för att vi förmedlat nyheter och beskrivit allvarliga brott som inträffat i familjer. ”Ni vet inte alls vad som hände” har varit en vanlig kritik. Man har anmält oss flera gånger till Facebook. Detta innebär att Facebook har tagit bort våra artiklar från våra Facebooksidor och därmed tystat oss, även om vi på olika sätt lyckats kringgå det.

För att förtydliga saker. När vi i en artikel berättar att det skett ett brott, eller att någon häktats för ett brott, när vi påstår saker om vad som hänt tar vi inte sådana uppgifter ur luften. Det är inte så att vi spekulerar. Oftast har vi genom kontakt med olika källor, däribland polis, närboende vittnen och liknande en rätt klar bild över vad som hänt. Däremot är det så att vi inte kan skriva allt. Det beror på flera saker, dels handlar det om integritet, att skydda inblandade så gott det går. I Sverige ska om vi får råda, ingen, varken offer eller gärningsmän, pekas ut med namn, eller signalement, innan en dom fallit.

Generellt är det också så att polisen och åklagarkammaren är förtegna om vad som har hänt. De vill inte bekräfta alla uppgifter, eller släppa all information. Dels gör de det av samma skäl som vi gör,  integritetsskäl, eller så handlar det om förundersökningssekretess. De vill helt enkelt inte att gärningsmän som fortfarande inte är gripna ska kunna läsa i Sydnärkenytt om vad polisen vet och gör.

När vi vet saker, har fått något bekräftat, kanske att en person gripits, eller rentav häktats, ja, då bollar vi lite kring vad vi kan skriva, vad vi bör gå ut med. Gör avväganden. Det sker inte i hastigt mod utan är en process som föregåtts av rätt mycket faktainsamlande. Vi är flera personer med lång journalistisk erfarenhet. Vi har också utbildning i pressetik.

Ibland, när det är riktigt svårt att komma framåt med uppgifter från polis och åklagare, då händer det att vi berättar ett skeende utifrån ett vittne, en källas uppgifter. Då gör vi det med stor försiktighet och talar alltid om varifrån uppgifterna kommer. Vi kan exempelvis skriva”enligt en anonym källa”. Ofta har vi då i praktiken flera likartade, rentav identiska uppgifter från flera håll.

Sedan kan man alltid tycka att så kallade familjetragedier inte ska belysas. Jag tror personligen det är ett rätt dåligt alternativ. När något allvarligt händer i en ort som Åbytorp, eller i Pålsboda, förblir det inte okänt särskilt länge. Många vet att något händer, ser alla poliser och blir oroliga. Ryktesspridning tar vid. Folk undrar varför det tystas ner, varför ingen kommer med nyheter. Stämningar skapas, otrygghet. Genom att publicera nyheter, fakta, kan vi i alla fall bidra till att reda ut missförstånd, bringa klarhet och helt enkelt berätta vad som inträffat. Att många vet vilka personer det handlar om är naturligt i mindre orter. Det faktum att vi berättar vad som hänt ändrar tyvärr inte på det. Snarare bidrar brist på fakta och information till mer vilda spekulationer på sociala medier.

Sedan är det så att alla i någon mån är offer när ett brott inträffar. Inte minst i en familj. Ett skäl till att tragedier inträffar är just att omgivningen tittat bort, att locket från skola och socialtjänst legat på. Ett samhälle blir inte bättre av tystnad och brist på transparens. Det visar all erfarenhet.

Vi publicerar rätt mycket av vårt material på Facebook. Dels på våra egna sidor och dels i olika lokala grupper. Det gör vi av flera skäl. Framförallt givetvis för att vi vill nå ut. Vi lever ju för det vi gör, våra nyheter, att berätta om samhället runt omkring oss och vad som händer där. Vår journalistik är ju dessutom gratis. Ju fler som läser, desto bättre. När man anmäler artiklar vi publicerat på Facebook så innebär det att Facebook tar bort dem, tystar oss. Sker det ofta hindrar man också oss från att publicera helt, spärrar oss. Facebook läser inte våra nyheter. En robot, en algoritm, tar emot anmälan och agerar.

Vi är mycket väl medvetna om att det ibland skrivs kommentarer som är olämpliga. På våra sidor modererar vi så fort vi ser. Men de som hatar, trollar, är ofta tyvärr mycket snabba. Reagerar ni på olämpliga kommentarer, anmäl kommentaren i sig, hör av er till oss via PM eller telefon, eller till gruppens moderator. Men tänk efter innan ni anmäler våra inlägg, artiklar. Gör ni det riskerar ni nämligen tysta oss helt eller delvis på Facebook. Vi tycker det vore tråkigt. Vi håller stenhårt på integritet och källskydd när vi skriver. Pratar man med oss kan man vara anonym, berätta, utan att någon annan får reda på det. Sedan kanske det inte alltid går att använda uppgifter, men det är en annan sak.