Vi använder cookies för att förbättra funktionalitet och säkerhet på sidan, för trafikmätning och för att kunna generera relevant innehåll. Läs mer
Jag tänkte ringa upp Länstrafiken, ni vet de som kör bussarna, för att höra hur de tänker sig hantera den ökande tillströmningen av resande på bussarna när gymnasieskolorna drar igång om någon vecka. Corona innebär ju att bussarna inte får ta ombord så många passagerare. Inte sällan var just de bussar som gymnasielever åkte med rätt överfulla, innan Corona.
Jag tänkte då att jag väl kikar lite på Länstrafikens webbplats för lämpliga kontaktuppgifter. Överst i kontaktlistan finns en kollektivtrafikchef. Lät bra, jag ringde upp, med block och penna redo. Inget svar.
Nähä! Finns det någon kommunikatör, eller presstalesman att prata med då? Jag kikar lite längre ner på kontaktsidan och upptäcker till min stora häpnad att Länstrafiken har inte mindre än fyra kommunikatörer anställda.
Toppen, jag ringer den första på listan, och den andra, den tredje och till sist, den fjärde. Ingen svarar. Jag försöker rentav flera gånger. Samma klena resultat. Jag kommer inte fram till någon av de fyra kommunikatörerna.
Men vad gör egentligen alla dessa kommunikatörer? Länstrafiken är till allra största delen skattefinansierad verksamhet. Den betalas med samma pengar som vår sjukvård. Det är region Örebro län som driver Länstrafiken.
Fyra kommunikatörer är fler än vad exempelvis Sydnärkenytt har anställda journalister. Då driver vi en nyhetstjänst med daglig uppdatering och ger ut nio papperstidningar per år. Det finns privata företag med betydligt större omsättning än Länstrafiken som inte har någon anställd kommunikatör. Ett och annat pressmeddelande får man från Länstrafiken. Men de är av arten att en normalt begåvad murvel skulle kunna göra dem på en kafferast. Så frågan blir liksom hängande. Vad gör de? Vem kommunicerar de med? Skriver de ut tidtabellen? Hanterar allmänhetens klagomål? Svarar i telefon gör de uppenbarligen inte, åtminstone inte i dag.
För mig framstår det som ett mysterium hur en skattefinansierad verksamhet med så pass begränsat verksamhetsområde som att köra bussar och bedriva färdtjänst, serviceresor, kan ha ett så oerhört stort behov av kommunikation att man håller sig med en stab av kommunikatörer värdig en mångmiljardkoncern.
Fotnot: Det ska tilläggas att till sist fick jag tag på en person som kunde svara på mina frågor. Det var dock inte en av kommunikatörerna.
Henrik Östensson
Henrik Östensson, Journalist och redaktör. Bor på landsbygden utanför Pålsboda. Tycker om att köra veterantraktor.
Inlägg
Har all uppmärksamhet hjälpt Åke? Den mystiska stanken över Sydnärke En tia dit och en tjuga dit – inte så noga Symbolpolitik – vill Kumla mäta sig med Hallsberg? Allt var inte bättre förr – eller? All makt åt Tegnell Det finns en tystnadskultur - Hallsberg är långt ifrån unikt Ett år av krig Demokratins dödgrävare Fint att jobba i Kumla – men var ska man parkera Nytt år – hårda bandage Bjud till lite – även mellan valen Rätt eller fel att beskriva hemska händelser Dansken som leker med vårt polisväsen De svåra yttrandefriheten En medeltida debattnivå Om trygghet och dödligt våld Krig i Europa Tingeling äldst i Bråntorp Snart har det gått två år…. Det här med signalement. Varför pratar ingen om vad som verkligen kostar på elräkningen? I dag firar vi kvinnlig rösträtt Ta ditt ansvar – ta sprutan Jag vet hur det känns En liten förstamajdemonstration Det här med att uppgradera saker Det här om el Om vaccinationer Coronans år Mysteriet med de fyra kommunikatörerna Argast i Sydnärke