Man tittar sig över axeln och låser dörrar

De senaste dagarna har jag fått extremt mycket uppmärksamhet och stöd. Det känns skönt, men väcker samtidigt tankar.

Orsaken till all uppmärksamhet är att någon, några, tog sig fram till min bostad, repade sönder lacken på en bil, slog in fönstret på en annan, samt smetade ner båda bilarna med hästgödsel.

Det allvarliga, och det egentliga skälet till uppmärksamheten är mitt yrke. Att jag är journalist och att skadegörelsen med stor säkerhet har med det att göra. Det är allvarligt. Jag har ett speciellt yrke. Försöker någon skrämma mig att inte jobba, skriva, publicera, är det allvarligt, ett samhällsproblem. Att kollegor tystas, hotas, skräms, är ett tilltagande problem, även i vårt hörn av världen.

Men samtidigt utsätts tusentals människor för skadegörelse varje dag. Hus, bilar, cyklar och kommunal egendom för tiotals miljoner slås sönder varje månad. De flesta av dessa brottsoffer får ingen uppmärksamhet, inga rubriker. Det samma gäller de flesta människor som hotas, misshandlas och på andra sätt behandlas illa av kriminella som anser att de har rätt att styra över andra människor. Om någon mördas blir det rubriker. Småkriminaliteten, som egentligen är det som orsakar otrygghet och hos det stora flertalet människor, blir bara en notis, om den överhuvudtaget uppmärksammas. 

Det händer runt omkring oss, hela tiden.

Dagen innan mina bilar vandaliserades fick en ung man sin bil totalförstörd i centrala Pålsboda. På fredagskvällen blev en ung man, som flytt hit från krig, misshandlad och rånad, i samma ort. De har inte fått någon större uppmärksamhet. Många har inte heller turen att ha det fantastiska sociala nätverk jag har.

Under den gångna veckan skedde inbrott och skadegörelse i flera av Sydnärkes kommuner. Egendom vandaliseras. En person misshandlades, flera bestals på pengar via bedrägerier. En vanlig vecka.

Jag kan bara säga, jag vet hur det känns. Man känner sig otrygg. Känner så dörrar är låsta, tittar sig över axeln, lyssnar efter ovanliga ljud. Jag vet att det var ungdomar, unga vuxna som förstörde hemma, skitungar. Men det spelar ingen roll. Tänk om de tänder på vårt hus.. Eller skadar våra djur…

Till er som råkar illa ut, men inte får några rubriker. Jag tänker på er och lider med er. Alla behöver stöd, uppmuntran när något sådant händer. Man behöver snälla poliser att prata med. Vänner som hör av sig.

Vi på Sydnärkenytt kan inte lova att förändra samhället. Men vi kommer fortsätta bevaka små och stora brott och försöka belysa viktiga samhällsförändringar, även om de sker på en liten ort. Vi kommer också fortsätta berätta om vad som blir efterspelet. Hur domstolarna, tingsrätten, ser på sådana brott.

Men vi vill också lyfta er som är brottsoffer. Har du blivit hotad? Fått stryk? Har du fått egendom förstörd, haft ett inbrott? Hör av er. Man får alltid vara anonym i kontakten med oss. Att man vågar berätta. Att våga berätta om hur det känns är viktigt. Jag vill att er berättelse ska räknas.

Kontakta mig på henrik.ostensson@sydnarkenytt.se eller via messenger.