Ett år av krig

För ett år sedan vaknade vi till förfärliga nyheter. Ett nytt storkrig i Europa. Ryssland hade helt utan folkrättslig grund angripit och delvis invaderat Ukraina. En land styrt av gangsters utan hämningar angriper en granne, för att förgöra, krossa. Historien tog en ny förfärlig vändning.

Sedan dess har vi vant oss vi fasansfulla nyheter. Kanske har det blivit ännu värre än väntat. Krig är alltid förfärligt, men det Rysslands åstadkommit i Ukraina saknar motstycke i Europa sedan andra världskriget. Offren räknas i hundratusental. Miljontals på flykt. Hela landsdelar förvandlade till ruiner, grus..

Det finns inga ursäkter, inget folkrättsligt försvar. Det finns inte två sidor i i denna konflikt. Det är ett land som tvingas till en kamp för livet, sin frihet, demokrati, för att en ondsint granne bestämt sig för det.  Det är Ryssland som attackerat, angripit en spirande demokrati, ett vidrigt övergrepp. Ukraina var inte på väg in i Nato eller EU, även om viljan fanns. Väst försökte inte flytta fram sina positioner, Ukraina befolkades inte av nazister. Allt var lögn för att rättfärdiga våldet, övergreppen. Men med facit i hand hade ju Ukraina alla skäl i världen att söka hjälp, skydd, från väst.

Det är lätt att bli uppgiven. Men det har hänt positiva saker. Ryssland har inte splittrat västvärden, även om man på alla sätt försökt. Tvärt om har kriget enat västvärlden. Det har inte eskalerat till fler länder så här långt. Ryssland ger intryck av att vara försvagat. Trots massiv övermakt har inte kriget gått Rysslands väg. Vi har vant oss vid bilder på söndertrasade ryska stridsvagnar och ryska soldater som flyr. Ukraina försvarar sig på ett sätt Ryssarna inte hade väntat, som inte någon hade väntat. Tiotusentals, kanske hundratusentals ryska soldater har dött i Ukraina. En ofattbar tragedi som är svår att förstå.

Ukraina kämpar på. Man har vunnit tillbaka stora områden som Ryssarna tagit, man kunde rädda Kiev, sätta stopp för frammarschen. Sakta men säkert har man sedan trängt tillbaka den invaderande grannen. Tyvärr finns trots det inget som talar för ett slut på kriget i närtid.  

Kriget har inneburit att att säkerhetsläget i hela världen försämrats. Vi rustar och köper vapen som aldrig förr. Det som händer i Ukraina kommer påverka i decennier. Världen har blivit en än mer otrygg plats.

Som Per Albin Hansson sa när Andra världskriget började.

”Det är väl ändå fan att vi ska behöva lägga en massa pengar på vapen när vi borde gjort viktiga reformer för folket”

Kanske kommer det bli värre än. Kanske kommer Nato till sist tvingas in i kriget. Kanske kommer inte massiva hjälpinsatser för att förse Ukraina med vapen att hjälpa. Vårt sätt att se på folkrätt, demokrati som vi vant oss vid är hotat. Låter västvärlden Ryssland vinna har ondskan, brutaliteten, gangsterväldet segrat.

Jag följer soldater som strider i Ukraina på sociala medier. Förfärliga berättelser. De berättar att de varit med när  hundratals ”orcer” dödats. Ryssarna kallas så. En av dem berättar så här: ”Det är dem eller vi. Dödar vi dem inte kommer de tillbaka. Vi vill ha kvar vår land, vår livsstil. Det handlar om vår frihet, vår demokrati”.

Jag skrev för ett år sedan att vi nog kan känna oss relativt trygga i Sydnärke. Jag tror det gäller fortfarande, även om kriget påverkar oss och Putin hotar med kärnvapen. Vi har berättat flera historier om Ukrainare som flytt hit. Inte så få har återvänt för att på olika sätt kämpa för sitt land. Vi har också berättat om folk som på olika sätt hjälper till. Det blev ett stort engagemang för Ukraina. Människor ville hjälpa. Det är bra, men tänk på att engagemanget behövs fortfarande.

Ukraina kommer behöva stöd under lång tid. På alla möjliga vis. Med allt från matpaket, kaminer, gummistövlar till stridsflygplan och stridsvagnar. Krig är absolut ingen bra lösning på något. Men för Ukraina finns ju inget val. Vad händer om Ryssland lyckas i Ukraina? Vad blir nästa mål? Planer för Belarus, Estland, Lettland och Litauen finns, det vet vi. Tiden för diplomati, överenskommelser, lösningar, gick ut för ett år sedan. Jag tillhör de som tror att vi behöver stötta Ukraina på alla sätt vi kan, även med vapen. Helt enkelt för att alternativet är värre.