En tia dit och en tjuga dit – inte så noga

En granne kom förbi. Han var upprörd för att han, i en lokal livsmedelsbutik, betalat för mycket. Rabatter, avdrag på en prissänkt vara hade inte stämt. Han hade betalat en dryg tjuga för mycket. Mycket klokare blev man inte av kvittot, där gick det dock att räkna ut att beloppet inte stämde. En struntsumma. Han sa dock till i kassan och han fick pengar tillbaka.

Men, händelsen väcker ändå en större fråga. Hur pass vanligt är just sådant, är det systematiskt?

Jo, det kanske låter insinuant. Men faktum är att nästan alla nog varit med om liknande händelser. För det mesta är det så små belopp att man inte ids säga till, bråka. Man ser det när man kommer hem och hivar upp kvittot från botten i kassen. ”Asch, här fick jag betala 11 kronor för mycket”, säger man och tycker på axlarna, en tia hit eller dit spelar ju ingen roll.

Jag har själv varit med om det många gånger, både i livsmedelsbutiker och i detaljhandeln. Någon enstaka gång har jag sagt till. För det mesta tar jag ju inte ens kvitto, då passerar kanske de här små räknefelen obemärkta.

En tjuga där och en tia där kan nog sammantaget bli betydande belopp. Jag gissar att om man skulle fråga ansvariga om detta skulle svaret bli att det är ett misstag, räknefel, någonstans.

Problemet är att jag aldrig någonsin, i hela mitt liv, varit med om att man räknat fel åt rätt håll, det vill säga att jag fått betala för lite. Om det bara handlade om misstag, räknefel, datafel, borde det väl bli fel åt andra hållet ibland.

I detta läge är det lätt att bli lite konspiratorisk. Ibland har jag kunnat härleda fel till att prissänkningar ute på hyllan, eller rabatter, av någon orsak inte nått kassan. Ibland är det bara fel. Men märkligt nog aldrig åt andra hållet.

Belackare kan då givetvis invända ”skulle du tala om för butiken om du betalat 20 kronor för mycket?” Tja, om jag upptäckte felet hemma kanske jag inte skulle agera. Om det skulle vara ett större belopp, låt oss säga 100 kronor, skulle jag definitivt reagera och höra av mig till butiken, jag är traditionellt uppfostrad.

Viktigt är att poängtera att det här i princip aldrig handlar om kassapersonal. De gör ju bara sitt jobb och scannar varorna. Felen ligger nog oftast i hur varorna är inlagda i kassasystemet och hur datorerna är programmerade. Kanske är det så att systemen är programmerade för att hellre lägga på än dra av, eller så är det misstag, jag vet inte. Vad jag vet är om jag, medvetet eller omedvetet, tar med mig en vara från butiken begår jag en kriminell handling, som jag kan lagföras för, även om straffvärdet får betraktas som lågt. Samma sak om du råkar missa en vara när du självscannar. Om butiken däremot tar för mycket betalt, anses det inte lika självklart vara en kriminell handling.

Jag missunnar inte butiker deras marginal, tvärt om. Men rätt ska vara rätt. Ser man ett pris på en hyllkant, eller i ett reklamblad, ska det vara det man betalar och inte något annat.