En medeltida debattnivå

Ibland tröttnar jag rejält på nivån när svåra frågor diskuteras, debatteras. Tonen i vanliga medier och sociala medier efter de numera välkända påskkravallerna har varit medeltida. En nivå som får mig att skämmas å andras vägnar.

Skjut mer, skada mer, utvisa mer. Det som gör mig mest upprörd är grundheten, dumheten i den inställningen. Hur gärna vi än skulle velat det, kom inte de unga män som kastade sten kravaller, eller för den delen skjuter varandra i gänguppgörelser, hit i beväpnade horder över Öresundsbron 2015 med gatsten och kalajsnikov i händerna. Flertalet har varit här sedan de var små barn, en stor andel är rentav födda här.  Hur de är, vad de blivit, handlar inte om ett importerat problem. Det är något vårt samhälle skapat. Vi kan inte börja utvisa våra medborgare som vårt samhälle fostrat, folk som är föddas här. Vart skulle vi skicka dem? Vad skulle vi vara för samhälle då?

Man kan väl möjligen kalla det ett integrationsproblem. Men det handlar egentligen om något helt annat. Många nostalgiker pratar om folkhemmet. Men ska man vara ärlig så utrotade vi ju egentligen aldrig fattigdomen, de stora klyftorna i samhället. Förr var det svenskar och kanske inte minst finska invandrare som var arbetslösa, lågutbildade, bodde i rätt usla bostäder, som missbrukade, och begick brott. Vi tog inte bort dessa förhållanden utan flyttade över dem på våra utomeuropeiska  invandrare. Det är de som numera är arbetslösa, inte kommer in på utbildningar eller har lågbetalda jobb som ingen annan vill göra och bor där ingen annan vill bo.

Kravaller handlar om att folk är förbannade. Inte sällan just på polisen. Vad som kanaliserar ilskan är nog egentligen underordnat. Vi kan absolut hojta om att skjuta i folkmassor, utvisa, ge polisen möjlighet att bli mer repressiv, övervaka mer, tillåta kroppsvisitation och liknande. Men att tro att det kommer lösa problemen är så dumt att man skäms. Tvärt om, det kommer bygga på problemen, göra dem än värre, öka klyftorna, splittra vårt samhälle mer.  Ingen som riskerar bli kroppsvisiterad dagligen utan orsak blir särskilt väl inställd till samhället. Det är lätt att glömma att de allra flesta även i våra utanförskapsområden försöker leva ett så vanligt, bra liv de kan. 

Jag får ofta höra att man behöver inte bli kriminell för att man är fattig. Så är det. Alla invandrare är heller inte kriminella. En somalisk hjärnkirurg, eller en syrisk sjuksköterska, eller en kurdisk undersköterska, eller varför inte en afghansk färdtjänstchaffis, är precis lika lite eller mycket kriminella som deras svenska motsvarigheter.

Jag är naturligtvis inte mot att folk som begår brott lagförs. Tvärt om. Men det finns faktiskt inte något som talar för att ökade möjligheter för polisen att använda våld, skjuta, leder till någon förbättring, av något. Tvärt om talar det mesta i forskning om precis motsatsen.