Det finns en tystnadskultur - Hallsberg är långt ifrån unikt

De senaste veckorna har vi skrivit en del om arbetsförhållanden i en kommun. Det blev Hallsbergs kommun,  på grund av mestadels slumpen. När man börjar skriva ger ofta det ena det andra, saker kommer fram.  Men problemen vi beskrivit är inte på något sätt unika för Hallsberg. Vi har stött på liknande i alla Sydnärkes kommuner, i varierande grad.

Det arbete vi gjort ger svar på flera frågor. En tydlig bild tonar fram. 

Arbetsmiljön i våra kommuner har hårdnat och framför allt….Det finns en tystnadskultur. Personal i bland annat vård och omsorg lider i tysthet, för att man inte vågar prata.

Man pratar inte för att man är rädd för att bli utfryst på jobbet. Man är rädd för att skapa konflikter som man själv till sist förlorar på.  Man är rädd för att klaga, för att man riskerar att bli av med sitt jobb om man klagar. Man är rädd förr att gå till chefen, för att det då blir en konflikt. Man är rädd för att prata, för att chefer sagt att man inte får prata. Man är rädd för att få dåliga vitsord, om man blir av med jobbet, eller väljer att sluta.

Kort sagt. Man är tyst för att man upplever att man annars får konsekvenser. 

En före detta anställd i en kommun gav följande vittnesmål. Vederbörande tog upp ett organisatoriskt problem med sin chef. Som svarade : ”Passar inte det här är det bara att sluta”.

Man kan tycka vad man vill om det. Men det är den bild vi får till oss. Vi har ingen anledning att ifrågasätta den, helt enkelt för att vi får samma bild från väldigt många håll.

Som anställd är man tyst, för att man inte vågar annat. I ett land som säger sig vara demokratiskt ser jag det som ett rejält misslyckande. Vill våra folkvalda kommunpolitiker leda verksamhet där folk inte vågar prata? Eller där personal går till jobbet med ont i magen för att man är orolig? Rädd att bli avstängd, rädd att få sparken för att man öppnar munnen? För när väl personal pratar med oss är det just den bilden som tonar fram.

Vi har lagar i Sverige som lagstadgar meddelarfrihet.  Rätten att vända sig till en tidning, en journalist och berätta om hur det är på jobbet. Hur det fungerar. Berätta om man är missnöjd med något. Vi har också lagar som säger att man utan konsekvenser ska kunna dra i bromsen, blåsa i visselpipan när något på jobbet är fel. Man ska kunna göra det öppet, utan att riskera några som helst konsekvenser.

Ändå är det nästan utan undantag så att inte någon anställd i våra kommuner, inte någon undersköterska, behandlingsassistent, socialarbetare, lärare, eller rentav parkarbetare vågar komma till oss, och öppet berätta om vad man känner om sitt jobb, hur det fungerar. Att få någon prata, berätta är mycket svårt. När någon väl tar bladet från munnen gör man det med mycket stor vånda och ber om att få vara anonym. Att folk öppet pratar om situationen på sin arbetsplats i en kommun hör till undantagen.

Jag säger inte att arbetsförhållandena i våra kommuner generellt är dåliga, tvärt om, även om missförhållanden förekommer. Men om man inte vågar ifrågasätta, prata, diskutera på jobbet, med sin chef, ja, då ligger det i farans riktning att saker blir sämre. Vågar vi inte lyfta dess problem som finns, riskerar de bli värre. I Hallsbergs kommun finns ett gruppboende där en konflikt gått så långt att sju personer stängts av från sina jobb och andra valt att lämna.  Hade man känt att man kunnat prata öppet hade det kanske inte behövt gå så långt. Locket på är en dålig idé. All erfarenhet visar faktiskt det.

Som sagt, vilket är viktigt. Hallsberg är inte unikt, på något sätt. Vi stöter på samma sak i samtliga av Sydnärkes kommuner. 

Det är inte bara vi som journalister som märker av detta. Jag har faktiskt hört folkvalda politiker som upplevt samma sak. Anställda är rädda för att prata med dem, berätta hur det är, för att det kan leda till problem på arbetsplatsen.

Jag skickar en vädjan till er politiker. Ta ta i det här ! För det är ett problem som finns. Blunda inte för det. Jag tror inte någon organisation mår bra av tystnadskultur. Allra minst de som finansieras med skattemedel.

Att kommuner och annan skattefinansierad verksamhet granskas är avgörande för demokratin. Att missförhållanden kommer fram och reds ut avgör vårt förtroende för våra makthavare. Jobbar du i en kommun, eller vården, eller för övrigt på en annan arbetsplats. Tveka inte att höra av er. Vill man får man vara anonym, Vi går ganska långt för att skydda våra källor