De svåra yttrandefriheten och gränslöst beteende

I Sverige har vi ju som bekant yttrandefrihet. Det kan vara lite svårt ibland. Skapa utrymme för tolkning.

Det fungerar ju så att var och en har rätt att tycka, skriva, filma och publicera precis vad man vill, nästan, eller demonstrera på gatorna, om man vill det.

Här blir det en kvistig gränsdragning ibland. Den gode Rasmus Paludan, från andra sidan sundet, som exempel. Är det han gör när han bränner koraner något slags utslag av yttrandefrihet? Ja, skriker hans anhängare, andra är lite mer tveksamma. Hur som helst, att bränna böcker är en urgammal sedvänja för att manifestera raka motsatsen till yttrandefrihet, nämligen att man inte accepterar vad andra yttrat, skrivit. Det användes av bland annat Hitler. Och nej, det spelar ingen roll om man själv äger boken. Det är dumheter. Det finns andra lagar som kickar in dessutom. Det Paludan gör hamnar farligt nära uppvigling. Det är inte tillåtet. Därmed inte sagt att vi inte ska ägna oss åt kritik av religioner, för det ska vi. Men man kan ju skriva en artikel, eller en insändare i Sydnärkenytt istället för att ordna bokbål.

Här i vår lilla värld, i Sydnärke då? Tja, vem som helst har rätt att yttra vad man vill, som vi på Sydnärkenytt. Vi har rätt att göra vår nyhetssajt och ge ut våra tidningar, där vi nästan kan skriva vad som helst. Men det finns gränser, en sådan är hets mot folkgrupp. Det får vi inte ägna oss åt. 

Det finns också en helt okränkbar rätt för alla som jobbar i kommuner, regioner, och statliga inrättningar att vända sig till oss. Det kallas meddelarskydd. Oavsett vad chefen säger får man som undersköterska,  lärare, doktor, eller parkarbetare, prata med oss om sitt arbete och eventuella missförhållanden där. Om chefen säger något annat, ja, då bryter chefen mot grundlagen.

Däremot innebär inte yttrandefriheten att vi på Sydnärkenytt är tvungna att stå för andras åsikter, publicera allt som någon vill skriva i våra kommentarsfält, eller våra sociala medier. Skriver exempelvis någon att ett kommunalråd är efterblivet, eller att man får horn av covidvaccin, är vi definitivt inte skyldiga publicera detta.

Vad vi däremot är skyldiga att göra är att så gott vi kan belysa olika sidor av ett mynt, låta lika sidor komma till tals, låta olika åsikter komma fram.

Vi är med i något som kallas det pressetiska systemet, där det finns funktioner som granskar oss och talar om för oss om vi gör fel och kan ge oss sanktioner om det behövs. Vi är också skyldiga att med de medel vi har försöka förhindra spridning av desinformation, falska fakta och liknande.

Med yttrandefrihet följer nämligen också ansvar. Att faktiskt vara beredd att hantera effekter av den man publicerar. Besvara kritik, bli kritiserad för det man publicerar.

Här kan det ibland bli svårt. Här om dagen publicerade vi en intervju med en tjänsteman på Trafikverket. Det handlade om en olycksdrabbad korsning i vårt område. Vi visste att den artikeln skulle väckas känslor. Många är arga på hur korsningen är utformad, att det smäller hela tiden.

Där gick en av våra läsare över gränsen, visade prov på beteende som faktiskt hotar det det öppna samhället, hotar offentlig, öppen debatt, samtal.

Personen letade upp tjänstemannens privata mailadress, privata personnummer, kontaktade henne, efter arbetstid. I samtal kallade han henne för nedsättade omdömen och var mycket upprörd. Man får bli arg, det får man. Man får kontakta myndigheter, på arbetstid, och klaga, rentav vara arg. Men att ringa privat till någon och bete sig på det sättet, utanför arbetstid det är gränslöst beteende. Om människor gör så kommer vi rätt snart få ett samhälle där varken politiker eller tjänstemän, myndighetspersoner, vågar framträda offentligt. Det vore en förödande utveckling för demokratin.

Som nyhetsförmedlare kan vi bara se till att vara balanserade i vår rapportering, inte bidra till hets och uppmana er läsare att tänka till lite innan ni agerar, kontaktar folk privat. För den absolut övervägande delen av våra läsare är inte det här ett problem. Men vi ser tendenser i samhället som talar för att hot och liknande mot offentliga personer ökar.

Jag tror alla behöver hjälpas åt här. Det är lätt att skriva saker på sociala medier i stundens hetta. Anklaga folk som inte kan försvara sig för hemska saker, håna, svära och bete sig illa. Tänk till först, hata mindre, var mindre arg, så tror jag mycket är vunnet.