En bild från Klockarholmen från 1940-talet. Mycket har hänt sedan dess, konstaterar Sydnärkenytts krönikör Björn Franzén.

Vättern - salva för slitna själar

Med vårens ankomst har båtsäsongen inletts. Sydnärkenytts krönikör Björn Franzén ser Vätterns blå vattenspegel som en inbjudan till sommarens äventyr, men även som en orsak att höja blicken och se större perspektiv.

Våren har nu gjort sitt intåg. Man pustar ut efter vintern och ser hur solen tinar upp naturen, och vi låter dess strålar värma oss. Tänk vad allt känns lättare med ljusa varma dagar, och att få möta den första skira grönskan igen. Helt plötsligt startar en massa processer och tankar hos oss människor. Frågor om till exempel bilbyte, semesterresa eller varför inte ett båtköp börjar kanske ta plats i våra tankar. Vattnet ser ju så inbjudande blått ut och vår vackra skärgård i norra Vättern är verkligen en effektiv salva för en sliten själ.

Aktiviteten i småbåtshamnarna är i full gång. Lyckliga, eller bekymrade, båtägare runt om är sysselsatta med sjösättning och iordningsställande inför en ny säsong. Blir det Göta Kanal i år eller blir vi kvar i Vättern? En fråga som kanske ställs år från år i en förhoppning om bra väder och tid för en längre båtsemester. Två faktorer som är så avgörande. Hur som helst kommer säkert kolonin på Hjortholmarna att återuppstå även i år.

Ett stort antal båtplatser har skapats genom åren runt om i Askersunds kommun. Bland annat i de fina småbåtshamnarna i Åmmeberg och Olshammar, för att inte tala om den i Bastedalen med sin näst intill västkustliknande känsla. Den ideella arbetsinsatsen av båtklubbarnas medlemmar tycker jag är imponerande och ett viktigt i bidrag när det gäller att skapa en trivsam hembygd. Efterfrågan på båtplatser har i många år varit stor och i Askersund har tillkomsten av en ny båtklubb, samt utökning av den befintliga klubben, ytterligare spätt på utbudet. Bra tycker jag, samtidigt som jag ställer mig frågan om utvecklingen kommer att fortsätta så här?

Området innanför Klockarholmen i Askersund var tidigare grunt och vassbemängt, men i slutet av 1970-talet anlades de första bryggorna. Från att ha varit helt oanvändbart ändrades då området via muddring, fyllning och uppröjning till att bli en levande plats med klubbstuga och båtramp. Sedan i fjol sprider en liten charmig fyr sitt fasta sken över området. Jag undrar just vad Folke Dahlberg hade tyckt om den utvecklingen av hans barndoms lekplats? En man som så innerligt skildrade norra Vätterns fascinerande väsen.

Folke Dahlberg föddes 1912 och växte upp på Klockarebacken. Hans far, John Dahlberg, var överlärare i landsförsamlingen och var en av de ansvariga vid bygget av Kyrkskolan 1926. Tillkomsten av skolan startade förändringen av hamnområdet strax söder om vår vackra Landskyrka. Folke fattade tidigt håg för sjön som blev som en livskamrat för honom. Vättern trollband honom och hans författar- och konstnärskap präglades starkt av dess förföriskt vackra och opålitliga natur. Egenskaper som det vårrustande båtfolket säkert känner igen.

Jag drar en parallell i mina tankar till vår tids ekonomiska oro, som också är förförisk och opålitlig, men absolut inte lika vacker. Båtbranschen genomgår en kris. Priserna på begagnade båtar har fallit kraftigt under de senaste åren i takt med den allmänna oron om konjunktur och osäkra statsfinanser där ute i världen.

Nyhetsmedierna förser oss med inslag som skildrar hur korrekt klädda damer och herrar med bistra miner sätter sig i det ena viktiga mötet efter det andra, företrädelsevis i Bryssel. Man låter sedelpressarna gå i treskift för att rädda både euron och vingliga statsfinanser. Bankerna städar sina balansräkningar och är restriktiva i sin kreditgivning samtidigt som de uppvisar rekordvinster .  

Situationen känns inte helt bra måste jag tillstå. Det är klart att vi påverkas av allt detta och intar en försiktigare hållning. Har man båten belånad och värdet reduceras kan detta bli en källa till gnagande oro. Har man ingen båt kanske ett inköp måste vänta, speciellt då banken trilskas om man har ett behov av att låna lite pengar. Båttillverkare och återförsäljare runt om i landet går i konkurs när försäljningen viker. Marknaden översvämmas av prispressade begagnade båtar som en följd i en olycklig spiral. Fast förstås, det är väl då man ska köpa.

Det är när tiderna känns bistra som vi behöver salvan. Den salva som Folke Dahlberg fann, och som vi andra också så väl kan behöva. Mitt råd är, fortsätt att gnida in vaxet längs skrovsidan eller stryk på lacken på det vackert nåtade däcket i vårsolen. Tänk inte för mycket på alla problem. En ny båtsäsong står för dörren med bad och sol.

Djupt där inne i själen vet ni att Vättern, med sin fantasieggande natur, är orubbligt fast förankrad och fångar in oss med sin öppna famn år efter år. Det fina är att man inte behöver ha en egen båt för att få uppleva detta. Vandringsleder längs sjön och turbåtar skapar möjligheter till upplevelse. Thomas di Leva sa vid ett tillfälle då han förälskade sig i Vätterbygden att  ”vattnet är så blått”. Tänk, bara det.

Collage: Björn Franzén