Vi använder cookies för att förbättra funktionalitet och säkerhet på sidan, för trafikmätning och för att kunna generera relevant innehåll. Läs mer
Frans såg sin snart 6-årige son Otto springa runt i Sundsgårdens trädgård och leka. Det var i slutet av augusti och hösten var i antågande. Skymningen närmade sig och helgen led mot sitt slut. Det var söndag kväll. Efter en stund hördes ett plask nere vid bryggan och förskräckt hör Frans hur hans son skriker. Han har ramlat i vattnet, tänkte han, när han sprang ner mot bryggan. Han såg sin son förtvivlat kämpa för att hålla sig över vattenytan.
När Frans kommer fram till bryggan sjunker pojken ner i det mörka vattnet och försvinner.
Frans kastade sig i sundets kyliga vatten och dök ner efter pojken. Sikten var i princip obefintlig av grumlighet i kombination med det svaga kvällsljuset. Utanför bryggan blev det dessutom snabbt djupt vilket också försvårade sökandet. Skräcken grep tag i bryggeridisponenten som förtvivlat gjorde tre dyk för att försöka få fatt i sonen.
Dramat hade nu uppmärksammats av andra människor i närheten som nu skyndade till för att hjälpa. När Frans skulle dyka en fjärde gång förhindrades han av stadsläkaren, som också kommit till platsen, att fortsätta sina desperata försök totalt utmattad av stress och ansträngning som han var. Fabrikör Bergqvist, som också kommit till undsättning, gjorde två ytterligare dykningar dock utan resultat. Det var över. Pojken återfanns två timmar senare efter draggning.
Drunkningsolyckan blev nyhetsstoff i landets dagstidningar som beskrev händelsen till olika omfattning och karaktär. Det noterades att Sundblad var en god simmare, och hade tidigare räddat andra människor vid åtminstone tre tillfällen från drunkning i Sundet. Tragiskt nog hade Frans nu misslyckats med att rädda sin egen lille son från detta öde. Händelsen kom att påverka familjens val av boende i framtiden.
Den tragiska händelsen inträffade den 25 augusti 1889 då alltså en av huvudägarna till Askersunds bryggeri, Frans Otto Sundblad, förlorade sitt andra barn som han hade med sin första hustru Elisabeth. Paret hade gift sig i september 1880 och först fått en dotter, Greta, som dog bara efter två månader. I samband med att deras andra barn, pojken Otto, föddes i oktober 1883 så förlorade Frans sin hustru några dagar efter förlossningen. Sorgen i samband med pojkens frånfälle blev naturligtvis extra stark.
Frans Otto Sundblad föddes i mars 1850 i Askersund som nummer tre och sist i syskonskaran. Han hade en äldre syster Elisabeth, kallad Betty, som var född 1847 och en bror Georg född 1848. Fadern var grundaren av Askersunds bryggeri, Otto Sundblad, och modern hette Wilhelmina, född Falk. Modern gick bort år 1854 i en lungsjukdom vid endast 28 års ålder då barnen fortfarande var små. Fadern valde att inte att gifta om sig.
Efter Wilhelminas bortgång flyttade familjen till Sundsgården, som fortfarande finns kvar invid bron som går över sundet. Bostaden befann sig bara några hundra meter bort från faderns bryggeri. Frans växte således upp i Sundsgården, och i unga år bodde barnens morföräldrar en period hos dem. Under en tioårsperiod, från andra hälften av 1850-talet och större delen av 1860-talet, gick han och brodern i Elementarläroverket som var beläget i flyglarna vid Askersunds stadskyrka. Systern gick i den högre flickskolan.
Frans kom så småningom att börja arbeta hos sin far på bryggeriet och blev den av barnen som skulle ta vid. Systern Betty gifte sig år 1870 med riksdagsmannen och lantbrukaren Carl Gustav Bäckgren från Markebäck, och brodern Georg valde att studera till läkare. I början av 1870-talet arbetade Frans som bokhållare på bryggeriet, och fick sedan ta över som bryggmästare i slutet av 1873 då den tidigare bryggmästaren Johan Nilsson slutat.
År 1875 bestämde sig fadern Otto att det var dags att lämna över verksamheten. Han säljer sitt bryggeri till ett pris av 40 000 kr (ca 25 miljoner i dagens penningvärde) inkluderande inventarier, mark, byggnader, området Sundsängen samt Sundsgården. Frans är inte kapabel att uppbåda så mycket pengar utan slår sig samman med läderfabrikören Carl Werner Wennermark och bildar ett aktiebolag.
Askersunds Bryggeri AB startas således år 1875 med ett ursprungligt aktiekapital på 50 000 kronor, där varje aktie löd på 1 000 kr utställd på var man. Bolagets säte skulle vara Askersund. Tjugo procent av beloppet skulle inbetalas vid tecknandet och resterande inom ett år. Till en början ägde Wennermark 25 aktier, Frans 24 aktier och den gamle ägaren Otto 1 aktie. Frans Sundblad valdes till bolagets disponent och Wennermark till ordförande.
Otto Sundblad gick sedan bort julhelgen 1876 och Gustav Bäckgren, syster Bettys make, valdes in i bryggeristyrelsen som grundarens efterträdare. Han kom att vara knuten till bolaget antingen som styrelseledamot eller revisor ända fram till år 1925 då mina morföräldrar tog över verksamheten.
Frans hade år 1883 lämnats ensam med sin nyfödde son Otto och med ett bryggeri att sköta. Några år senare kom han att träffa Helga Schermansson, som kom från en stark religiös familj, vars far var kyrkoherde i Jönköpingstrakten. Frans och Helga gifte sig 1887 och fick med tiden fyra barn. Dottern Sara som var äldst i syskonskaran, född november 1888, bodde hela sitt liv i Askersund och förblev ogift. Sönerna Tore, Georg och Folke kom att söka sina livsvägar på andra orter och i andra länder.
År 1898 drabbades Frans Sundblad av magcancer och gick bort i juni samma år. Han lämnade sin Helga med fyra små barn, och hon kom att överleva sin make med 58 år. I och med den tragiska drunkningsolyckan som drabbade sonen Otto ville Frans att familjen skulle flytta ifrån vattnet längre inåt staden. Någon gång under 1890-talet flyttade familjen till gården nr 177 i hörnet av Trädgårdsgatan och Stöökagatan. Gården kom senare att kallas för Sundbladska gården (den tidigare Sundbladska gården vid torget brann ner år 1880). Helga och Frans dotter Sara kom att bo där fram till sin bortgång våren 1972.
Andra medlemmar av den Sundbladska familjen, än de som redan nämnts, kom att genom åren drabbas av tidiga dödsfall. Frans broder Georg hann aldrig bli läkare utan dog vid 32 års ålder ute hos syster Betty i Markebäck innan sin examen, bara en månad efter att Frans ingått sitt första äktenskap. Systern Betty gick ur tiden vid 55 års ålder emedan hennes make Gustav kom att bli över nittio år och överlevde henne med 27 år
Jag tänker på det gamla uttrycket ”Herrens vägar äro outgrundliga”, och nog är det så. Under mitt sökande efter bryggeriets historia dyker många olika människoöden upp, som är både tragiska och fascinerande. Jag vill försöka förstå hur olika händelser styr avgörande beslut som fattas av företagets ägare eller företrädare vilket senare påverkar ett företags utveckling och människorna i dess närhet. Historia är onekligen spännande.
Björn Franzén
Inlägg
Hemma hos Folke Dahlberg Så hälsar jag våren Starka lumparminnen När dottern doktorerade Extra intressanta fotografer Askersunds första fotografer Askersunds plastdunkar industrihistoria Bryggerihistoria i Askersund Ödesmättat om Askersunds bryggeri Mina vänner på banken Så räddades Hantverkshuset Ett brev säger så mycket Askersundsverken föddes i Stockholm Askersundsverken - den första tiden Vi behöver de kravlösa stunderna Vad är en människa värd? Från verkstadsindustri till nöjesindustri Filosofiska tankar runt Vättern Vad händer om en ny bubbla spricker? Ett fynd för kulturens skull Huset utan botten Vättern - En tidlös upplevelse En Midsommar med tradition och dramatik När ”Stordrumsen” var vägarnas konung En bra idé blir alltid stulen Var människa har sin tid En entré som bjuder in Någonstans måste elen komma ifrån En bohem värd att minnas En tsunami av reklam Salva för slitna själar Glöm inte järnvägen Förändrade vyer Dags för ny kommunsammanslagning? “Vad är Askersund känt för?” “Jag väljer att se det positiva”