Banker inte längre
som på deras tid

<<

- Vill du ha kaffe?

Jag är på besök i uterummet hos Britt-Louise och Olle Lindgren på Parallellgatan i Hallsberg. Vi konstaterade att det var nog 20 år sedan vi senast träffades, då också hemma hos dem. Jag lärde känna Olle när jag och mitt företag var kunder i Askersunds Sparbank under andra hälften av 1990-talet.

Det var innan förändringarnas vindar på allvar började blåsa inom bankvärlden. Askersunds Sparbank hade etablerats så tidigt som år 1841, och hade haft sin hemvist i det i gamla Sparbankshuset vid Sundsbrogatan 20 efter det att huset var färdigbyggt år 1910.

Askersunds Sparbank hade i mitten på 1990-talet en företagsgrupp om tre personer, som Olle var chef för, och som satt på andra våningen lite för sig själva. Jag bar alltid på en slags högtidskänsla var gång jag gjorde ett besök hos dem. Då var man alltid välkommen att komma in på banken och få hjälp med olika ekonomiska frågor. Idag finns ju inte ens banken kvar i Askersund.

När kaffet var serverat så tog det inte många sekunder innan vårt samtal kommer in på ämnet om hur affärsbankerna fungerar idag och då specifikt Swedbank. Jag noterar paret Lindgrens desillusion över hur denna bransch, som i stort sett kom att bli hela deras arbetsliv, fungerar idag. Kanske snarare sagt bristen på funktion.

Förr fanns det en kamrer på det lokala bankkontoret som man kunde vända sig till när man till exempel behövde låna pengar. En person med en bra lokalkännedom kombinerat med erfarenhet och gedigen kunskap, och som kunde ge snabba besked i saken till den som kanske ville köpa ett hus eller en maskin till sitt företag.

Britt-Louise, som tyvärr lider av den neurologiska sjukdomen multipel skleros (MS) sedan ett antal år tillbaka, följer Olles och mitt samtal med stort intresse, och då och då flikar hon in sina kommentarer. Hon arbetade i många år som fondförvaltare åt bland annat kommuner inne på Sparbanken i Örebro. Ett arbete hon utförde med stor skicklighet. Olle kom å sin sida att arbeta mest med utlåning till företag och juridiska frågor runt till exempel arvsskiften och företagsöverlåtelser.

Jag satt nu och lyssnade till två personer som representerar en enormt stor arbetslivserfarenhet inom bank och som också genom åren även sett det mesta inom denna bransch. Under samtalet kommer vi längre och längre tillbaka i tiden.

Olle berättar att han växte upp under relativt knappa förhållanden. Han har alltid haft ett stort intresse för motorer, bilar och teknik. En gång i unga år när han gick till affären för att hjälpa sin mamma att handla så köpte han, förutom de listade varorna, en tekniktidning. Den tidningen fick han genast gå tillbaka till affären med och återlämna. Inget onödigt skulle köpas.

Han berättar om sin far, Gösta född 1908, som växte upp ensam med sin mor Maria i en liten torpstuga som hette Rosenlund strax utanför Linköping. Ett rum med öppen spis och en förstuga samt utedass på gården. Göstas far hade blivit överkörd av tåget då sonen bara var 4 månader gammal.

Efter ett glatt besök inne i Linköping hade fadern missat tåget hem och vandrade, onykter som han var, helt sonika på spåret hemåt och blev överkörd av nästa tåg som kom. När sedan Gösta var 15 år dog hans mor av blodförgiftning efter att ha plockat nypon och fått in en tagg i tummen. Den unge pojken blev då lämnad ensam i den lilla torpstugan.

Han blev satt under förmyndarskap och kunde klara sig på lite dagsverken hos lantbrukarna i hans närhet. Han kom snart in på byggnation och lärde sig yrket till att bli snickare. Något senare studerade han på distans till byggnadsingenjör via brevkurser.

En morbror i USA, August, fick reda på pojkens belägenhet och tillskrev Hermods korrespondensinstitut och erbjöd sig att betala brevkurser för pojken. Till svar från Hermods fick August besked att pojken redan var elev hos dem och just slutfört en kurs i byggnadskonstruktion med gott betyg. I tid skriver vi då mitten av 1920-talet.

Olle och Britt-Louise har bevarat den gamla korrespondensen i en stor kista i huset. Gamla brev som berättar en makalös historia. Vad ska man göra med gamla brev? Den frågan har jag tidigare berört. Historia är till för att berättas och det är viktigt att den är sann. De berättelser som är mest värdefulla är de som går att styrka med till exempel just gamla brev.

Jag tänker att var och ens bakgrund präglar oss starkt till vilka individer vi blir och hur vi förhåller oss till arbete, medmänniskor och hur vi fungerar i samhället. Vår syn på rätt och fel.

Olle och Britt-Louise har båda fått sina törnar här i livet men de klagar inte. Att hjälpa sina bankkunder på bästa sätt och viljan samt förmågan att tala om när man anser att beteenden är fel när det är välgrundat har varit en ledstjärna för båda genom yrkeslivet. Det beundrar jag och skapar en stor respekt.

Se hur det ser ut idag. Bankerna gör rekordvinst på rekordvinst men som kund kan man knappt komma in på banken längre. Att få en kontakt via telefon är nästan hopplöst. Skulle man till trots lyckas med det konststycket så får man tala med olika personer var gång. Idag är det svårt att få en kontaktperson överhuvudtaget.

Allt ska ske på nätet. Jag undrar just vad som kommer att hända den dagen internet slås ut eller när vårt elnät brakar samman. Det finns de som säger att det inte är en fråga om det ska ske, utan när.

I dagarna har fenomenet ”Allra” inom finansvärlden aktualiserats genom en dom i Hovrätten. ”Allra” var en av ett antal aktörer som skulle förvalta pensionspengar men, som det visade sig med tiden, företaget hade en helt annan affärsidé. Det förskingrade mångmiljonbelopp av spararnas pengar i stället. Tingsrätten friade de åtalade och de fick åtkomst till pengarna trots att domen blev överklagad och därmed inte vann laga kraft.

Nu har Hovrätten fällt företrädarna för bolaget och utdömt förhållandevis långa fängelsestraff. Nu är pengarna plötsligt borta. Hur kan det få gå till på det här sättet? Man undrar just vilken uppväxt de åtalade personerna haft. Vilken räkmacka har de swishat runt på? Det ska också sägas att domen ännu ej vunnit laga kraft i skrivande stund.

Banker har en mycket viktig funktion i samhället. De är smörjmedlet som håller maskineriet i gång. Banken ska vara till för alla och borde vara den serviceinrättning som de var förr då både gamla och unga kunde få hjälp av kompetent personal. Visst måste saker och ting utvecklas och förbättras men den känslighet som nu systemen är underkastade är verkligen utmanande. En allvarlig ”hackerattack” kan få hela vårt samhälle i gungning.

Nej, släpp fram fler personer som Olle och Britt-Louise med deras servicekänsla och syn på rätt och fel så tror jag nog att vi skulle komma mer åt rätt håll i förbättringsarbetet.

Tack för kaffet!