En entré som bjuder in

”Att hålla rent framför sin egen dörr”, heter det i ett gammalt talesätt. Uttrycket går att tolka på flera olika sätt. Dels bokstavligt naturligtvis, men även i en mer subtil variant som nog är den vanligaste. Jag hade en dröm härom natten där uttrycket kommer i en mer ovanlig tolkning. I början av drömmen befinner jag mig utanför en ingång, men jag minns inte vems.  

Jag närmar mig entrén som jag inte sett förut. Min uppmärksamhet stiger några grader i en blandning av nyfikenhet och förväntan. Betyder mitt besök någonting, och kommer jag att tas om hand? Vad får jag själv för intryck av den jag ska träffa? Frågor som jag egentligen tycker är banala men nog så viktiga att fånga upp av den som får mitt besök.

Det jag ser är en ren och snygg ingång, ordning och reda, vilket ger mig en känsla av trygghet. Dessutom har min okända värd en dekoration i form av ett exotiskt vackert blomster i en stor latinamerikansk kruka samt ett litet tänt ljus i en mässingslykta som påminner om sjöfart. Min fantasi sätts i rörelse, och plötsligt befinner jag mig i drömmen på resa norrut mot Askersund en varm sommardag.

Den första anblicken av staden får jag i höjd med Stockshammar. Det är den unika vyn som finns återgiven i det berömda planschverket ”Suecia Antiqua et hodierna” av Erik Dahlbergh, som utgavs i etapper i slutet av 1600-talet och början 1700-talet. Bilden av Askersund i planschverket graverades i tiden runt dåvarande sekelskifte. Siluetten av Askersund har ju naturligtvis förändrats sedan dess, men jag tycker att den är minst lika illustrativ idag. Må den bevaras in i framtiden.

Bild: Björn Franzén

Det är svårt att finna en mer säljande bild denna soliga sommardag. Föreställ er en målning av staden badande i glittrande solljus och vindfyllda segel på Alsen. När jag ser vyn har jag samtidigt den bedårande passagen över stora Hammarsbron i minnet. Jag är smittad. Smittad av ett spirande intresse för att stanna till i min hemstad. Jag färdas vidare in mot staden, men innan rondellen möter jag en grön mur av träd. Björkar, som i sig är vackra, men vart tog Askersund vägen?  Jag försöker på nytt.

När jag närmar mig från norr är den första infarten inte allt för inbjudande, men den är kanske inte den viktigaste entrén till staden. I min dröm tänker jag att det är köksingången. Jag som besökare ska ju använda huvudentrén. Jag tänker att man här kanske skulle tala om, med exempelvis en vacker skylt med budskap i lockande toner, varför jag som resande ska svänga in till den lilla staden.

Ansträngningen bör göras vid rondellen där resenärerna ändå måste sakta ner för att ta sig igenom. Oavsett från vilket håll man kommer så kan man skapa en inbjudande ingång. I drömmen ser jag att man gallrar ur den östra delen av björkdungen söder om rondellen, och den pampiga landskyrkan blir plötsligt synlig på nära håll.

Flera dammar anläggs i sankmarken och en belyst vattenstråle placeras i en av dem tillsammans med vacker låglänt växtlighet runt omkring. Sundsängen snyggas upp och blir en värdig granne till den pittoreska och välskötta bryggföreningen med sina små kustliknande fiskebodar. Det är ett fint exempel på vad enskilda människors omsorg och bemödande kan åstadkomma, vilket jag högaktar.

Bild: Björn Franzén

Jag drömmer att människor som bor i lägenhet idag erbjuds en möjlighet att ha en egen kolonilott på området norr om bryggföreningen. En idyll av små röda friggebodar ekiperade i grönska och blomsterprakt växer fram, och här och där sitter människor med kaffekoppen i hand och njuter av kvällssolen. Små enkla saker kan tyckas, men som kan betyda så oerhört mycket för de människor som inte har råd eller möjlighet att bo i villa med trädgård.

Åtgärderna behöver inte kosta så mycket pengar, men det kommer säkert att få en stor betydelse för intrycket av vår stad. I drömmen bygger man inte sönder den östra sidan om vägen med höga hus utan låter den genuina och småskaliga bryggmiljön med fiskebodar och båthus få förbli en del av Askersunds skyltfönster.

Jag är tillbaka i rondellen. Den är trafiksäker och dess utsmyckning anspelar på bygdens närhet till Vättern. Folke Dahlbergs ande svävar likt en inspirationskälla över de symboler och konstverk som pryder platsen, vilken ju ligger enbart ett par stenkast från hans barndomshem. Förresten, var det inte Heidenstam som en gång skrev i en dikt; ”jag längtar stenarne där barn jag lekt”?  Jag själv skulle nog uttrycka min hembygdskänsla som ”jag längtar Vätterns så blåa och glittrande vatten där seglen alltid fylls med bästa bukt”. Ja, ni förstår, lite av Dahlbergs anda.

I drömmen placerar jag själv en gammaldags skeppslykta i förstorat format i rondellen, och tänder den så att utsmyckningen lyses upp i ett svagt och varmt skimmer. Jag vet ingen annan stad som har en skeppslykta i sin rondell. Jag möter plötsligt människor som har synpunkter, idéer och sina tankar om utsmyckningen. Jag ber dem berätta. Jag uppmanar dem att berätta om det i Sydnärkenytt. Låt era fingertoppar dansa över tangentbordet och invig oss övriga i era idéer och tankar, säger jag till dem.  

Jag vaknar av det bekanta ljudet från klockradion. Lite förvirrad konstaterar jag att det är dags att gå upp. Med irritation kliver jag över sängkanten för jag ville så gärna ta del av alla förslag. Varför var det nödvändigt att så abrupt klippa av drömmen. Om Askersund ska satsa stort på kultur- och kunskapscentrum med en ansenlig summa pengar tänker jag att man kanske skulle behöva höra om människors idéer och tankar. Jag tänker att man kanske skulle fördela resurserna och försöka åstadkomma exempelvis det med rondellen, kolonilotterna eller varför inte de vackra dammarna med sin vattenstråle. Men, det var ju bara en dröm. Jag tänker i alla fall att lämpliga parkeringsplatser för besökare har varit behövligt, och det åtgärdar man nu. Stort tack!

Jag skulle behöva göra i ordning hemma framför ingången. Det är nu snart åtta år sedan vi byggde till och jag har fortfarande inte trappsteget och stenläggningen klar framför dörren. Aha, tänker ni, drömma går bra men försök du att hålla i ordning framför din egen dörr istället. Ja, ni kan ha rätt i er reflektion. Jag tänker att om mitt tillkortakommande avslöjas här, skulle det kunna bli en anledning för mig åtgärda bristen. Det är ju faktiskt viktigt med en fin entré. Jag kanske skulle kunna ingå i en officiellt hemlig överenskommelse med Askersund om, att om jag gör i ordning framför min dörr så ska Askersund göra det framför sin. Dröm eller verklighet, men nu handsken är kastad.