Historien om att få ett patent är oftast mycket längre och krångligare än vad de flesta tror. Bild: Björn Franzén

En bra idé blir alltid stulen

“Hitta ett problem och lös det så har du en affärsidé.” Så kärnfullt och inspirerande uttryckte sig vår föredragshållare när jag gick kursen i patentteknik i slutet av 1980-talet. På den tiden arbetade jag som forskarassistent inom plastområdet på Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg. Kursen behandlade regler och strategier för hur man patenterar en teknisk uppfinning. Det skulle man naturligtvis göra om man kom på något bra. ”Släng in en ansökan så fort som möjligt” sa kursledaren, och menade att det var viktigt att skydda nyhetsvärdet.

Kursen hade egentligen inte med min forskarutbildning att göra, men jag har alltid varit intresserad av företagande och produktutveckling. Det ligger i släkten både på mor och fars sida, och jag undrar just om det kan bero på någon slags genmutation för hundra år sedan?

Det finns tre grundkrav för att en idé ska vara patenterbar. Förutom nyhetsvärdet, ska en idé ha så kallad uppfinningshöjd samt teknisk effekt. Det betyder att det inte ska vara helt självklart för en fackman att komma på idén. Den ska vara unik. Sedan ska den ju såklart fungera. Lätt som en plätt, kan det tyckas, men ack så svårt kan jag försäkra.

Jag flyttade tillbaka till Askersund tillsammans med familjen för drygt 20 år sedan. I Åmmeberg startade jag en plastindustri, och under åren som följde utvecklade jag ett antal olika flaskor och dunkar som vi tillverkade åt ett flertal industriföretag. Rörelsen växte och vi flyttade så småningom till större lokaler i Gålsjö som ligger cirka två mil norr om Askersund. Vi omsatte knappt 40 miljoner kronor under det sista året innan jag år 2011 sålde tillverkningen, vilket i sig är en helt annan historia. Men, vad var det som gjorde att företaget växte?

Dunkar kan vara svåra att tömma ur utan att det skvätter och stänker. Problemet kan lösas på lite olika sätt, men ska helst ske utan en fördyring. Produkterna är extremt priskänsliga, och de ska uppfylla hårda hanteringskrav, speciellt om de innehåller farliga ämnen. Onekligen en utmaning som branschen hade brottats med sedan 1960-talet.

Jag fick idén en sömnlös natt och följande morgon började jag bygga en prototyp och testade. Det fungerade, kanske inte riktigt fullt ut, men ändå tillräckligt bra för att bli en avsevärd förbättring. Den tekniska lösningen var ny, fungerade och var uppenbarligen inte helt självklar för branschfolket för då hade den ju redan existerat. Dessutom möjliggjorde innovationen att dunkarna inte blev dyrare i tillverkning och hade samma hållfasthet som de konventionella dunkarna. Alltså, nu befann jag mig i den situationen som krönikans första mening beskriver.

Nu kom mina förvärvade kunskaper från patentkursen till heder. Med hjälp av en patentbyrå, för en sådan bör man definitivt anlita trots att man gått kursen, lämnades så småningom en patentansökan in vilken registrerades i november 1998.  Nu tror säkert ni läsare att saken var klar. Att krönikören per automatik blev stormrik, för det är ju oftast så det framställs, och kunde leva i sus och dus i resten av alla sina dagar. Åh nej, si på det sättet blev det inte.

Nu landar vi i den hårda verkligheten. Som enskild näringsidkare har man inte mycket hjälp att hämta i sin omvärld i sådana här sammanhang och definitivt inte i fråga om finansieringen. Man måste kunna betala dyra patentkostnader i ansökningsprocessen med egna pengar. Patent måste sökas i varje enskilt land där man vill ha produktskydd. Världspatent existerar inte utan är enbart en journalistisk uppfinning. Har man väl fått sitt patent beviljat så är sannolikheten hög att man drabbas av stora advokatkostnader då patentet eventuellt måste försvaras mot antingen ett intrång eller en invändning. Man ska veta att ett patent egentligen får sin bärighet först då det klarat en rättslig prövning. Det går åt ännu mer kapital.

Har man en bra produktidé kan man med största säkerhet utgå ifrån att den blir stulen. Affärsmoral är det tyvärr inte många som ägnar sig åt utan pengarnas makt är större. I mitt fall försökte en konkurrent, en stor europeisk koncern med flera miljarder i omsättning, få mitt patent ogiltigförklarat. En prövning som var frustrerande, tidskrävande och kostsam. En uppfinnare måste ha nerver av stål.

Collage: Björn Franzén

Mitt patent klarade två instansers granskning och processen tog mer än tre år. Först efter fem år från min ursprungliga ansökan och med kostnader väl överstigande två miljoner kronor stod jag på fast mark i fråga om mitt patents juridiska hållbarhet. Om allt det här nämndes det absolut ingenting om på kursen!

Att starta ett nytt företag kan vara svårt. Att få det att överleva och växa är ännu svårare, speciellt om det är ett tillverkningsföretag med egna produkter. I vårt land är vi extremt beroende av våra stora tillverkande exportindustrier som startades i stort sett för cirka 100 år sedan under industrialismens barndom. Välskötta företag som ger arbete och inkomst åt många hundratusen personer både direkt och indirekt.

Dessa betydelsefulla företag har en gång startats med möda och omsorg. Verksamheter som måste utvecklas och som också med tiden bör få efterföljare. Detta för att vi fortfarande med självklarhet ska ha ett arbete att gå till, och kunna få en lön som vi kan leva på. Det här, mina vänner är kärnpunkten i arbetsmarknadspolitik. Oavsett vad politiker med olika färg tycker och framställer för visioner, så är det på detta sätt fler jobb skapas. Ett vitalt näringsliv som också kan bära den så viktiga stödfunktionen i ett samhälle, den offentliga sektorn.   

Jag tycker att man ska se över möjligheterna att skapa ett brett stöd för produktutveckling. Svenska staten borde kunna erbjuda enskilda individer eller företag billigt riskkapital och erbjuda alla de duktiga och idérika människor som bor i landet en bra och riskfri miljö att förverkliga sina nya produkter i. Produkter som kommande generationer skulle kunna få sin utkomst av. Om innovatörerna sedan måste ta strid för sina idéer, hjälp dem! Landet Sverige kommer att få mycket nytta av en sådan insats.

Svaret på frågan, hur det kom sig att mitt företag växte, är att vi fick stora och betydelsefulla kontrakt när mitt patent stod på fast grund. Vi kunde investera i moderna fabriksnya maskiner och rationalisera produktionen. Vi blev en intressant leverantör för kunderna för vi hade en bättre produkt än vad våra konkurrenter erbjöd. Det tog mig 14 år räknat från starten att nå en årsomsättning på cirka 14 miljoner kronor, men vi hade stagnerat på den nivån. Efter det att prövningen av patentet blev klart ökade vi försäljningen med ytterligare cirka 25 miljoner kronor under de nästföljande åren och vi fick en lönsamhet och arbetstrygghet i företaget.

Patentets stora betydelse blev att företaget kunde växa och inte att ägaren levde i sus och dus. Vi var ett antal människor som genom detta hade vår försörjning. För, det är så här med oss lite ”genmuterade” individer som kallas småföretagare, vi drivs av en vilja att bygga upp.