Som bäst utan någon publik

Vi har inom pingislaget tagit upp det faktum att vi är enda laget i serien som saknat supportrar på plats när matcher spelas. Att påstå att övriga lag har haft många sådana på plats vore en stor överdrift, men alla har haft några.

Förutom vi. 

I näst senaste matchen slog vi till och vann med 8-0 (man spelar först till åtta). “Den dagen vi får lite stöttning och applåder på plats blir vi oslagbara”, skojades det. I helgen som var hade vi match hemma och plötsligt dök de upp!

Stolarna fylldes med föräldrar, sambos, släktingar, barn, klubbentusiaster. Nu skulle det ske. Vår stora triumf inför publikens imponerande ögon. Det blev också en utklassning med siffrorna 8-1. 

Till motståndarna. 

“Ni får träna lite mer”, skrattade en åskådare innan han lommade iväg. Själv blev vi kvar i lokalen och sökte tröst i varandras ögon och ord. Men det fanns inte mycket att säga. Förutom den analys jag nu gjort. 

Vi är som bäst när ingen ser oss. Så håll er borta framöver. Men tack ändå.