EE =& get_instance(); $seg1 = $this->EE->uri->segment(1); switch ($seg1) { case 'sydnarke': $cat = 228; break; case 'kumla': $cat = 229; break; case 'hallsberg': $cat = 230; break; case 'askersund': $cat = 231; break; case 'lekeberg': $cat = 232; break; case 'laxa': $cat = 233; break; default: $cat = 228; } echo << " > {/exp:channel:entries}

Bloggar

Följ våra Kumlabloggare

 

 

 

Jobbigt men roligt i gruvan

Starten gick klockan 11:20. 

Klassen, 10 kilometer herrar motion. Mitt upplägg var att ta det lugnt de första kilometrarna och inte ryckas med i ett för högt tempo. För i gruvan visste jag att nånting riktigt jobbigt väntade. 

Efter två kilometer var vi framme vid gruvan och tre kilometer i konstant nedförsbacke väntade. Jag har läst nånstans att i nedförlöpning ska man bara följa med och inte bromsa. Så jag släppte på handbromsen och rullade iväg. 

Denna del av loppet var min starkaste och många placeringar togs. Fast det är lite nervigt att springa i brant nedförsbacke i en mörk miljö. Några gånger när det gick riktigt fort fällde jag ut armarna likt ett flygplan för att säkerställa balansen. 

Man sprang och sprang och sprang, men vändpunkten kom aldrig. Att ta sig upp för samma sträcka skulle bli en pärs, det stod helt klart. Till slut kom den trots allt. Nu väntade tre kilometer uppför med 15 graders lutning i snitt. 

Att springa eller jogga var inte på tapeten för min del. Det skulle bli tufft nog bara att gå uppför. Jag var rädd för att jag skulle gå in i väggen, att benen skulle bli till gele. Men det gick förvånansvärt bra med tanke på att det var rätt länge sen jag var ute på en löprunda.

De första två kilometrarna alla fall. 

Den sista var riktigt jobbig. Gruvarbetare som manade på längs sidan gav dock lite extra kraft och visst var det häftigt att plötsligt stöta på hårdrock från ett släp i denna miljö. När ytterligare en sväng visade mörker runt kröken istället för ljus var jag nära att ge upp. Redo att packas in i nån gruvhiss som ett kolli för uppfärd. 

Men så kom äntligen ljuset. Det var en av de skönaste känslor på väldigt länge att gå mot det och lämna gruvan och veta att det värsta var gjort. Nu återstod bara två kilometers plan löpning tillbaka till målområdet. 

Någon spurt hade jag inte att ge och flera i högre tempo sprang om mig. När målet kom hade jag tagit ut mig så gott det går och var faktiskt nöjd med tiden. Run of Mine i Zinkgruvan är verkligen ett unikt lopp. långt från ett vanligt motionslopp. Till kvällen kunde jag ta en öl med gott samvete. 

Publicerad: 2021-09-12 12:44
Kommentarer
Den här artikeln har ännu inga kommentarer
Skriv kommentar





EE =& get_instance(); $seg1 = $this->EE->uri->segment(1); switch ($seg1) { case 'sydnarke': $cat = 228; break; case 'kumla': $cat = 229; break; case 'hallsberg': $cat = 230; break; case 'askersund': $cat = 231; break; case 'lekeberg': $cat = 232; break; case 'laxa': $cat = 233; break; default: $cat = 228; } echo << " > {/exp:channel:entries}