Aftonbladet och min skilsmässa

Jag minns inte precis när det var, men jag minns känslan som skrek ut invärtes att aldrig mer lägga en krona på Aftonbladet, och det har jag heller inte gjort sedan dess.

Sportdelen, som har sina exellenta skribenter, sörjer jag möjligtvis något. Men kolumnister och ledarskribenter från tidningen stod mig upp i halsen till slut. Det blev en abrupt skilsmässa.

Att skriva en tyckande text handlar om att tala för sin sak, men med det sagt ska man även ta hänsyn till att folk kan tycka olika. Det handlar till stor del om respekt och sunt förnuft.

I mitt tycke var det alldeles för många på Aftonbladet som saknade båda de delarna. Jag gillade inte tonen som ofta stank av översitteri, förminskande och ibland rent av folkförakt.

#Me Too har dragit fram som en lavin som bara växt och växt i sin omfattning och en betydande del av de anklagade har rört sig inom medievärlden och flera av de utpekade är från Aftonbladet.

Stora har rubrikerna blivit om ledarskribenten Fredrik Virtanen och sällan har väl hyckleriet och dubbelmoralen fått ett så tydligt ansikte som denne lustige figur Virtanen. En form av elithycklare!

I mängder av texter genom åren har han talat sig varm om feminism och jämställdhet, samtidigt som han på sin fritid har sextrakasserat unga tjejer.

Märkligt nog verkade Virtanen ändå bli förvånad när han petades som ledarskribent efter all skit som nu kommit fram. “Tölpigt betendee” sträckte han sig till att kalla alla sina påstådda övergrepp och ofredanden för.

Men det rimmar illa att inta en ledarroll som vurmar för jämställdhet och allas lika värde på jobbet och kombinera det med att uppträda som ett maktmissbrukande svin på fritiden som tror sig ha rätt att göra vad han vill.

Jag är glad att Fredrik Virtanen avslöjades till slut, och jag kommer inte att lägga en krona på Aftonbladet framöver heller. Skilsmässan står fast.