När Sverige krigade mot Ryssland

Det finns få saker som slår känslan av att slå sig ner i halvliggande ställning på verandan med en riktigt bra bok. Det är ro för själen . 

Vissa gillar mest att läsa på hösten eller vintern uppkrupna i favoritfåtöljen med en kopp te till hands. Men för mig är sommaren främsta läsårstiden.

För ett par veckor sedan var jag i Varberg och det blev lilla julafton att gå rakt in i en stor torghandel av bord fulla med böcker. Det fanns så många böcker av olika favoritförfattare att välja på att jag hade kunnat stå där i timmar.

Men efter att ha skrapat ihop tio böcker av författare som Björn Hellberg, Ninni Schulman och Kajsa Ingemarsson fick det räcka. Den bok jag läste ut idag köptes dock inte i Varberg utan på Navet i Kumla.

Priset för boken Poltava var en krona! De har sanslösa priser på böcker på Navet och det går att hitta lite allt möjligt.

Poltava är namnet på en mindre stad på den ukrainska slätten. Det var där som Sverige 1709 föll mot Ryssland i ett enormt krigsslag. Såväl Danmark som Sachsen-Polen och Ryssland hade förklarat krig mot stormakten Sverige.

Trots betydligt färre soldater hade Sverige 1700 besegrat ryssarna i ett slag i estländska Narva och man gjorde processen kort med övrigt motstånd med.

Svenskarna hade en fruktad armé som, bland annat, skapade sin styrka tack vare en tro på vidskeplighet och gudstro som man ansåg sig ha på sin sida.

Men i Poltava skulle tiden som stormakt påbörja sitt slut. Sverige hade en enorm armé som marscherade österut i jakt på ryssen. Motståndet  drog sig dock bakåt och bidade sin tid.

Dessutom brände de ner och skövlade allt i svenskarnas färdväg till följd av att många svenskar avled av svält, sjukdomar och även kyla under en tuff vinter.

Till slut blev dock slaget av. Svenskarna även denna gång med betydligt färre manskap än ryssarna, men ändock segervissa med tanke på historiken från Narva och övriga bataljer som skapat ett storslaget segertåg.

Men Tsar Peter hade utvecklat den arme som i Narva gjort en slät figur och visat upp bristande moral och samarbetssvårigheter. Något som svenskarna behärskade desto bättre.

I gryningen en natt smög sig svenskarna på det ryska lägret. De blev dock upptäckta och funderade på att avbryta, men tog ändå beslutet att gå till attack.

Det blev ett blodbad som skördade tusentals offer. Svenskarna inledde raskt och skövlade ner motståndet. Men ju längre slaget pågick ju mer tydligt var det att ryssarna lärt sig sin läxa i Narva och dessutom hade de en helt annan vapenarsenal än svenskarna att tillgå.

Närke och Värmlands regemente bidrog med runt 1 200 soldater i striden enligt författare Peter Englund och till slut efter att lidit oerhörda förluster drog sig svenskarna tillbaka mot lägret.

De trodde nog att ryssen skulle följa efter direkt och utnyttja sitt övertag, men ryssen avvaktade och lät svenskarna ge sig av söderut bort från Poltava. 

Svenskarna hann en bra bit, men när de nådde floden Dnepr som de var tvingade att ta sig över blev det problem. Många försökte, och vissa lyckades, men en stor del drunknade i de starka strömmarna.

Och plötsligt när svenskarna gått och lagt sig för några timmars välbehövlig sömn small det till i skyn. Ryssen var ikapp och stridsberedd!

Svenskarna sände över en medlare för att få till vapenvila, men det nekades då Tsar Peter gett order om strid eller kapitulation för svenskarna.

Merparten av de svenska soldaterna var redo för strid trots utmattning och skräcken vid Poltava, men befälhavare Lewenhaupt tog beslutet att ge upp.

Delvis beroende på att de i armen med högre rang, som Lewenhaupt själv, lovades betydligt bättre kapitulationsvillkor än fotfolket.

Så med detta sagt blev 23 000 svenskar till krigsfångar. och de kosacker som stridit ihop med Sverige höggs omedelbart ihjäl på platsen av ryssarna.

Lewenhaupt hade sedan tidigare avgett ett löfte till kung Karl XII och efter denna kapitulering skulle Karl XII aldrig förlåta honom.

Något försök att få Lewenhaupt fri gjordes aldrig och han skulle dö i rysk fångenskap precis som tiotusentals av svenskarna.