Sannahed är inte en bana Indianerna kan dra nytta av

Ärlighet varar längst, eller hur?

Min första reaktion när jag förstod att Indianerna skulle ställas mot Lejonen i kvartsfinalen var FAN!. Såvida laget från Gislaved inte skulle drabbas av något kännbart avbräck inför dubbelmötet kände jag mig nästintill helt säker på att de skulle gå segrande ur striden. 

Det blev också en storseger för Indianernas mardrömsmotståndare. Vinst i båda matcher och 99-81 totalt. Inget snack om vilka som var starkast och förtjänade att gå till semifinal. Med det sagt, hade Indianerna istället fått möta Piraterna eller Rospiggarna är jag nästan lika säker på att Indianerna då vunnit. 

Det handlar till stor del om hur väl förare och lag trivs och presterar på olika banor. Nu blev det ytterligare ett år där Indianerna fick lämna redan i kvartsfinal, det börjar bli många såna år nu, mina förväntningar på detta lag var högre. 

Det var helt klart ett vassare lag än fjolårets misslyckade gäng och Indianerna inledde även serien som ett topplag med fyra raka segrar. Kronan på verket var när man enkelt besegrade starka Dackarna borta. 

Men sen hände nåt. Formen vissnade på flera förare. Wozniak skadade sig. Gustav Grahn försvann. Fyra raka förluster följde och man fick klart för sig att detta lagbygge inte var så starkt som man först trodde. 

Det fanns hål i startsjuan som lagledningen aldrig fick ordning på. Men jag skulle säga att det som talar mest emot Indianerna är deras hemmabana. Tolka mig inte fel, ty det är en fantastisk fin bana som prisas av alla möjliga åkare år efter år. 

Men det är verkligen ingen hemmabana. Alla som kommer hit hittar runt som i sin egen ficka, många till och med bättre än hemmaförarna. Så är det sannerligen inte på andra arenor i serien. De kan ha bra banor med, men de har alla en klart större fördel gentemot bortalaget på sin hemmabana än Indianerna har. 

Så länge det är så kommer Indianerna aldrig ta det där guldet som man inte tagit på över tre årtionden. Det är en evighet med tanke på att laget alla dessa år kört i högsta serien. Jag menar inte att Indianerna ska förstöra den fina bana man har i jakt på bättre resultat, men nånting måste man ändra på.

Det är inte förbjudet att testa och experimentera lite för att se till så att Indianerna kan dra större nytta av sin hemmabana än nu. I år förlorade man fler hemmamatcher på Sannahed än man vann. Det är ett stort underbetyg. 

Inför kvartsfinalen mot Lejonen listade jag en rad punkter som nycklar för att Indianerna skulle ha en chans. Faktum är att Indianernas toppförare körde jämt med Lejonens topp. Reserverna var som väntat sämre, men det blev inget jättetapp där. 

Den lagdel som svek mest var istället den jag hoppades skulle kliva fram och bli avgörande för Indianernas del, de så kallade mittenförarna. Poängmässigt var det bland dessa den största skillnaden var till Lejonens fördel. 

Tittar man på nästa års lagbygge så vill jag att Indianerna bygger det starkt bakifrån. Det är en nyckelfaktor inom i stort sett varenda sport, inte bara speedway, börja med att bygg laget starkt bakifrån. 

Detta har inte Indianerna lyckats med nu på många år och det är dags att se att filosofin man anammar inte funkar i nutid. Inte om man vill göra bra resultat alla fall. Även om det ligger en nobel tankegång bakom. 

Mittenförarna har Indianerna förtvivlat svårt att träffa rätt med. Buczkowski var förvisso stundtals strålande under säsongen, men överlag var Indianernas mittenförare alldeles för ojämna, något som förvånar mig lite, jag tycker samtliga var bra nyförvärv. 

Toppen går inte att klaga på. Fricke och Doyle tillhör seriens bästa och förutom en svacka på Doyle mitt under säsongen har de levererat vad som kan kan förväntas. Jag hoppas framförallt att Fricke blir kvar till nästa år. 

Till nästa år kommer även ungdomsvärldsmästaren Rasmus Karlsson att gå upp på stor cykel. Det ska bli mycket intressant att följa. Rasmus är en riktig stortalang som kan gå hur långt som helst. 

Om han är aktuell för en plats i startsjuan direkt återstår att se. Det är såklart ett steg att ta att gå upp till 500 cc. Men det skulle inte förvåna mig om så blir fallet. Han och bröderna Grahn kan komma att slåss om en plats. 

Vad gäller Gustav, som lämnade mitt under säsongen på grund av personligt mående, så hoppas jag först och främst att han börjar/börjat må bättre igen. Hälsan är det viktigaste av allt och det smärtade att läsa hans ord om varför han inte ville fortsätta. 

Sen hoppas jag självklart även att han kommer tillbaka till speedwayovalen. Gustav är fortfarande väldigt ung och en av landets största talanger. Men som sagt, det beror helt på honom själv och vad han vill. 

Som lagledare och sportchef har Peter Johansson verkat nu i rätt många år. Han tillträdde 2017 så detta var hans sjunde år vid ledningen. Min uppfattning är att alla gillar Peter, såväl förare, folk runt klubben och även vi journalister. 

Han är schyst, tillgänglig, ärlig och rak. Samtidigt kan jag inte blunda för det faktum att det börjar bli många säsonger nu när Indianerna åkt ut klart tidigare än man hoppades/förväntade sig. Det är alltid stolpe ut när det drar ihop sig.

Jag hoppas att Peter Johansson är kvar i klubben, men kanske är det dags att släppa fram någon annan som endera lagledare eller sportchef så att han inte sitter på dubbla stolar även nästa säsong. 

Avslutningsvis ett tips om vilka som vinner. Jag tror favoriten Västervik håller, men de får en tuff match av Lejonen om guldet. I Småland hamnar det alla fall.