“Ni är inte till gagn för Sydnärkenytt”

En läsare hör av sig till mig. 

Han påtalar att “Jag tror tyvärr att den personliga kritikundertonen i flera artiklar inte är till gagn för varken Sydnärkenytt eller Kumla, det pyr under ytan, men det får igång några läsare"

Jag försöker förklara hur vi jobbar. Det handlar om att informera, att lyfta fram, men även att förhålla sig kritiskt till informationskällorna. Det är en av skrivandets självklarheter. 

Läsaren verkar dock inte förstå det. Han förväxlar oss med den info som en kommun ger ut. Eller en reklambyrå. Att han inte kan skilja på hur var och en av dessa för fram saker förvånar mig faktiskt. 

Läsaren är även irriterad över att ha blivit “censurerad” som han kallar det. Jag förklarar för honom att vi censurerar ingen så länge man håller sig till det artikeln handlar om och uttrycker sig om artikelns innehåll.

Men går man exempelvis för hårt åt en annan läsare, gällande nåt som inte har nånting alls med artikeln att göra (som läsaren gjorde), då har vi faktiskt mandat att inte godkänna den kommentaren. Jag skulle inte kalla det för att censurera. 

Det kommer in massor med kommentarer till artiklar som vi inte godkänner. Man ska hålla sig till ämnet och ha en riktig adress för email, det är framförallt de krav vi har. Ibland blir det en bedömningsfråga och vi (jag) är absolut inte ofelbara gällande kommentarer som godkänns eller inte. Men vi försöker hålla en rak linje. 

Läsaren påtalar att vi “ska lära oss” hur saker fungerar. 

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Självsäkerheten hos läsaren verkar det inte vara något fel på. Men jag svarar alla fall att det är faktiskt tillåtet att vara kritisk i såväl artikelförfattande som kommenterade. 

Det är inte så att vi underkänner kommentarer till en artikel om de inte anser att något är bra, så länge de håller sig till ämnet. Folk får faktiskt tycka olika. Faktum är att jag anser att folk BÖR tycka olika och BÖR få uttrycka att de inte tycker likadant som alla andra. 

Hur utvecklande vore vårt samhälle annars om alla tyckte likadant? Eller än värre. Uppmanades att tycka likadant? 

För det är den känslan jag får av läsarens mästrande. Det faktum att andra har åsikter som läsaren inte gillar förklarar han med att “Det är ett fåtal som tycker annorlunda”. Den stora “majoriteten” håller nämligen inte med om deras synpunkter även om de inte säger emot. Det förklarar läsaren med “Att de inte orkar”.  Jag har svårt att förstå hur läsaren kommit fram till den slutsatsen, även om jag försöker. Kanske har han gjort en undersökning? 

Och nu blir det riktigt obegripligt. Läsaren antyder att vi är i nån sorts maskopi med alla som tycker annorlunda än han gör. “Egentligen” tycker ju 99 procent av befolkningen som honom och de tycker då naturligtvis helt rätt. Jag förklarar att vi behöver inte hålla med om alla kommentarer som kommer in, det gör jag långtifrån kan sägas, men det vore ändå tjänstefel att inte godkänna dessa för att de “tycker fel”

Jag påtalar att läsaren är varmt välkommen att engagera sig i kommenterandet om han tycker annorlunda. Så länge han håller sig till ämnet så godkänner vi gladeligen hans synpunkter. Och så är det för alla. Håll er till ämnet och tyck gärna till. Att ni tycker “fel” ska inte hindra er. Snarare uppmuntra.