Jag hoppas få se ett vassare Indianerna nästa år

När årets trupp för Indianerna presenterades inför säsongen så var min känsla kvartsfinal, möjligen semifinal, men absolut inte längre. Laget har också hållit ungefär den nivå som förväntats, vare sig mer eller mindre. 

I slutspelet stötte de på ett lag som prickat årets bästa form när det gällde som mest, något som Indianerna traditionellt sett är väldigt dåliga på att lyckas med. Huruvida det bara är en slump eller beror på nåt annat är svårt att säga. Men att rent krasst konstatera att det är så kan man alla fall göra. 

Likt förra året hade man även oflyt med skador. Ifjol var stora delar av säsongen ett skadehelvete. I år är det nu på slutet det bökat till sig med skador på Holder, Krakowiak, Kazprzak och Lill-Grahn. 

Indianerna fick dock tag på två bra ersättare lagom till slutspelet i Doyle och Lyager så jag tycker inte man kan skylla på skador som en anledning till att man åker ut. Alla som följt laget kan lätt se att det är jämnheten som saknats. 

Att 40-årige “Nisse” Iversen fick nytt kontrakt efter fjolåret förvånade mig. Lagledare Johansson uttalade sig innan säsongen att Iversen skulle vara en av seriens främsta i år. Det var han väldigt långt ifrån kan lugnt konstateras.

Jag gillar Iversen som person och under några säsonger var han ruskigt bra i Indianerna, men allt har sin tid och han lär ha gjort sin sista match med Indianerna nu. Man borde tackat för samarbetet redan efter ifjol. 

Franske Bellego kändes som ett halvspännande nyförvärv efter en stark fjolårssäsong. Han inledde också säsongen lovande, men har därefter blivit sämre och sämre och verkar tappat allt både vad gäller körning och självförtroende. 

En misslyckad värvning med facit i hand och även detta är en förare som Indianerna troligen kommer säga hejdå till, även om han ändå kan vara intressant nästa år med tanke på att han kört ner sitt snitt så pass mycket. 

På reserven har Indianerna helhjärtat satsat på de egna produkterna Gustav och Jonatan Grahn i år. Jag tycker klubben ska ha all heder för det. Återväxten inom svensk speedway är inte den bästa och det gäller att verkligen ge de få som finns chansen att utvecklas på bästa sätt.  Det gör Indianerna till fullo. 

Både Lill-Grahn och Stor-Grahn hade det tufft i inledningen av årets serie och det blev inte många individuella poäng. Men med tiden blev det allt bättre, både körningen och poängskörden. 

Sen är det lätt att klumpa ihop dem, men det skiljer trots allt tre år. Jonatan Grahn fyller 22 år om nån månad och är ingen junior längre. Lillebror Gustav är ännu 18 och är den som får ses med störst potential. 

Hur laget blir nästa år orkar jag inte riktigt spekulera i nu. Men jag hoppas att Indianerna får ihop ett gäng som inte känns helt chanslöst mot de bästa, som varit fallet i år. Det måste finnas nån typ av hopp alla fall att Indianerna kan hota. 

Om så ska bli fallet krävs naturligtvis några namnstarka nyförvärv. Frågan är även vad Indianernas ekonomi tillåter dem att satsa. Det kostar att värva ihop ett bra lag. Å andra sidan kommer säkert en hel del publik tillbaka om de känner att Indianerna kan utmana de främsta. De senaste åren har det varit alldeles för ojämnt och duon Fricke och Holder har varit för ensamma. 

 Så vilken väg väljer Indianerna framöver?