Vad ska man hitta på?

För åtta år sedan avslutade jag min fotbollskarriär. Jovisst, det har väl blivit en och annan strömatch sen dess när nåt B-lag haft dåligt med folk, men jag slutade träna fotboll kontinuerligt för åtta år sedan.

Det kändes som tiden var inne för ett avslut. Jag var förvisso "bara" 30 år och visst fanns det saker som talade för en fortsättning, men det som talade och drog för att lägga ner vägde betydligt tyngre. Och även jag hade blivit tyngre.

Jag minns i min ungdom av vuxenlivet när jag vägde 80 pannor och kunde springa upp och ner längs kanten i 90 minuter som en besatt utan att knappt bli andfådd. Vid avslutet av karriären var det inga 80 kilo att bära på utan 15 till.

Visst, jag fixade att lunka runt och vinna de flesta nickdueller, hålla bollen inom laget, vinna en och annan närkamp, och skyffla in några mål, men kvickheten (som aldrig varit mitt signum) och kondisen försvann så mycket att sista året mest var en plåga.

Det var då det. Det vore ju trevligt att kunna skriva en uppdatering om att nu jäklar är jag tillbaka i samma fina form som för 15 år sen. Men det vore ren lögn och det är först efter karriären jag förstod hur mycket plus jag ändå drog av fotbollsträningen vad gäller att hålla sig i form.

Nu för tiden spelar jag pingis och hur mycket jag än gillar pingis kan jag inte säga att två pingispass i veckan ger i närheten lika bra effekt som två fotbollspass om man vill hålla formen. Men det finns ju faktiskt andra sätt.

Gym? Nej tyvärr, säkert bra om man kan hitta en disciplin inom det, men tycker det är så sjukt tråkigt att jag inte klarar av det. Skidor? Nja, sällan nån snö i Sverige nu för tiden och dessutom är jag oduglig på det.

Padel? Ja absolut! Den nya innesporten är grymt kul. Tyvärr krävs det att vara fyra spelare per gång och det är inte lätt att få ihop. Varför har inte padelbanor byggts enligt singelmodell? I så fall skulle jag spela var och varannan dag.

Löpning? Jo, delvis. En och annan löptur i behagligt tempo fixar jag. Men att ha disciplinen att löpa var och varannan dag så att det verkligen ger nånting tillbaka, jag har försökt, men tycker likt gym att det är för tråkigt. Det måste vara nån tävling i det hela för att jag ska tända till och göra jobbet. 

Fotbollen igen då? Ja vad sjutton. Några ord av en 40-årig bekant, som nyss avslutat sin långa karriär taggade mig ännu mer. "Min kropp höll inte längre, hade den gjort det hade jag spelat till jag ramlat ihop", summerade han. Några dagar efter dessa visdomsord vandrade jag på kvällen runt på en av våra lokala planer. Jag ställde mig vid hörnflaggan. Vid straffpunkten. Mittcirkeln.

Plötsligt kände jag suget komma tillbaka! Att vara en djupledslöpande forward i 90 minuter var inget som eftersträvades, men att fylla ut träningspass, köra slut på sig i jobbiga övningar, glidtackla på hala planer, snacka skit i omklädningsrummet och jubla över segrar kändes plötsligt lockande igen.

Sagt och gjort, jag tog kontakt med en klubb och erbjöd mina tjänster. De svarade muntert att jag gärna fick komma ner på träning men att deras träningspass kunde bli lite när som helst och bestämdes över Facebook.

De lovade att återkomma och påtala när det var träning. Jag väntade och väntade men hörde aldrig nåt. Laget har därefter tagit två raka segrar och hittat en formtopp, så en träningssugen föredetting klarar de sig nog utan.

Nä, fotbollen är ett avslutat kapitel. Landhockey någon?