Sarajevo, en stad som blandar öst och väst

Flyget till Sarajevo gick fredag klockan 9. Jag reste med två kompisar, varav en är uppväxt i Bosnien. Han kom till Kumla och Sverige i mitten av 90-talet. 

Jag är ingen speciellt van flygresenär och det visade sig på vägen dit. Jag hade tydligen packat fel på både ett och två sätt så hygienprodukter för hundratals kronor fick slängas. Väl på plats öste regnet ner i huvudstaden.

Sarajevo, alla fall dess tätort, är väldigt långsmalt. Mellan bergen som omger staden skiljer inte många kilometer. Lagom till att vi installerat oss på rummet och tagit en dusch hade vädret spruckit upp inför vidare färd med taxi in mot centrum. 

Att åka taxi i Sarajevo är väldigt billigt så det blev en och annan resa. 

Första måltiden beställde jag cevapci som kom tillsammans med grönsaker och bröd. Just brödet var enormt gott vid denna och alla måltider framöver. Inget torrt och smaklöst pizzabröd i Sverige precis. 

Vi promenerade efter måltiden hemåt, det var uppskattningsvis sju kilometer mellan centrum och vårt boende. Bland annat gick vi förbi platsen där det första världskriget började, även känt som “skotten i Sarajevo”. 

Året var 1914 när ärkehertigen av Österrike Franz Ferdinand sköts till döds vid en kortege med bil genom staden. Mördaren hette Gavrilo Princip och var en serbisk nationalist, 19 år vid tillfället. Serberna ansåg att Bosnien skulle tillhöra dem. 

Bosnien och Hercegovina hade varit en osmansk provins fram till 1908 då Berlinkongressen bestämde att Österrike-Ungern skulle ”besätta och förvalta” området. Detta sågs med missnöje av serbiska nationalister som ville att provinsen skulle bli en del av Serbien. 

Österrike-Ungern misstänkte att Serbien låg bakom mordet och ställde 23 juli ett ultimatum där man bland annat krävde österrikisk medverkan i polisutredningen av mordet. Efter att Serbien inte accepterade alla Österrike-Ungerns krav förklarade Österrike-Ungern krig mot Serbien den 28 juli 1914. 

Man brukar därför säga att “skotten i Sarajevo” var det som utlöste första världskriget, även om de bakomliggande orsakerna var fler och mer mångfacetterade. Efter krigsförklaringen av Österrike-Ungern kom bollen i rullning och alltfler länder drogs in. Kriget varade till 11 november 1918 och upp mot 16 miljoner människor miste sina liv.

Gavrilo Princip dömdes till 20 år i fängelse, han avled redan 1918. 

Lördagens mest bestående minne är den fotbollsmatch vi såg på plats. Zeljeznicar gästades av FK Velez Mostar. Trycket på läktaren var stort, klassen på fotbollen som mitten av Allsvenskan. 

Avsluten var dock bedrövliga så trots flera fina chanser slutade matchen 0-0 och när hemmalaget brände en straff, en extremt tveksam sådan för övrigt, med kvarten kvar suckades det tungt på betongläktarna.

Många av husen i Sarajevo bär tydliga spår efter inbördeskriget i dåvarande Jugoslavien på 90-talet. Skotthålen på byggnader syntes lite överallt och i en grönskande park namngavs alla barn från staden som föll offer i kriget. 

Sarajevo var under flera år en belägrad stad. Motståndet positionerade sig i bergen och sköt på civilbefolkningen som fick lida enormt. En bekant till min reskamrat som vi träffade hade protes efter att trampat på en mina och berättade hur man jagade och tvingades äta fåglar i staden på grund av svält. 

Söndagen blev en lugn dag där jag på egen hand hann se mig en hel del om, bland annat via en längre joggingtur. Sarajevo är en stad som känns som en blandning mellan öst och väst. 

Kvällen avslutades med en ruskigt god måltid, vi var där även under fredagskvällen, ackompanjerat av ett präktigt fyrverkeri över staden. Det var inte vår hemresa som firades dock utan att Zeljeznicar fyllde 100 år.

När vi åkte hem under måndagen, uppgång den okristliga tiden 03:30, regnade det igen i Sarajevo. Från taxichaufförens radio ljöd som vanligt folkmusik. De böljande bergen och en kyrkogård alldeles vid flygplatsen var det sista jag såg när planet lyfte hemåt i morgonskymningen.