Mardrömmen i Flen

Förväntansfulla i hågen lämnade vi Kumla tidigt under lördag morgon. Destination var Flen, den lilla staden med “Sörmlands hjärta” som slogan. Efter en inställd pingissäsong ifjol så skulle det nu äntligen bli seriespel. 

Klubben jag representerar är AGA BTK och divisionen är 3. Det brukar vara en nivå som är lagom för min del med ungefär lika många vunna som förlorade matcher vid säsongens slut. 

Men helgen i Flen blev till en mardröm. 

Det gick ruskigt uselt både för laget och min del. Det kändes som allt gick fel. Nätrullarna ut kom i massor och slag som normalt sett sitter i sömnen missades nu till allmän förtvivlan och till slut blev man bara uppgiven. 

Att vi bara hunnit träna tre gånger eftersom pingishallen nyligen fått sitt nya golv klart var troligen en orsak till den svaga insatsen, men jag tycker att jag borde kunnat prestera klart bättre ändå. 

I enstaka set blixtrade mitt spel till och visade alla fall att det kanske fortfarande finns där, men ojämnheten och osäkerheten var på tok för hög och förlusterna radade upp sig. En av förlusterna var mot en veterangubbe från Norrköping. 

Min far och han hade visst möts flera gånger för 50 år sen och farsan “piggade” upp mig efteråt genom att svara att han aldrig förlorat mot honom. 

Det blev fyra storförluster för AGA BTK under lördagen och söndagen. Det var ett moloket gäng som lämnade Sörmlands hjärta bakom sig. En sak kan vi alla fall ta med oss som nåt positivt till nästa tävlingshelg. Det kan bara bli bättre.