Finns det nån som inte ogillar fiskmåsar?

I dagar som dessa är det vanligt förekommande med texter och insändare om hur avskyvärda måsar är. Men jag känner inte alls igen mig i det.

Deras närvaro och prat är för mig förknippat med sommar och ljusa tider. Jag känner mig trygg och tillfreds av att båda se och höra dem. Kanske har det att göra med att jag är en stor djurvän. 

Jag kan helt enkelt inte tycka illa om djur oavsett i vilken skepnad de kommer. Inte ens ormar, som jag ändå har en ruskig fobi mot, tycker jag illa om. Visst, jag vill under inga omständigheter möta en orm, men jag vill dem heller inget illa. 

Men visst, jag är inte blind och förstår varför alla inte gillar måsar. De låter, de skitar ner och de är aggressiva när de försvarar sina ungar. Men jag kan köpa det. Till och med tycka att vakandet är hedrande, det visar att de har ett hjärta. 

Sen nån månad tillbaka har ett par fiskmåsungar växt upp vid mina föräldrars grönskande trädgård. Nu har de blivit så stora att de kan flyga, men de kommer fortfarande tillbaka flera gånger varje dag och hälsar på. Antar att det är en plats de känner sig trygga vid.

I början av deras liv hade föräldrarna extra koll på dem och kom man för nära dök de direkt upp från ingenstans och cirkulerade några meter ovanför huvudet och skränade. Men ju fler dagar det gick ju närmare gick det att komma utan att de reagerade lika kraftigt även om de alltid satt där på ett tak ett hus bort. 

Jag hoppas att de två syskonen fortsätter titta förbi sin uppväxtplats.