Ett impulsbeslut gjorde
mig till Askersundare

Bristen på lärare är en stor fråga idag och verkar bli ännu större i framtiden.  Så var det också när jag gick ut lärarhögskolan sommaren 1971. Den gången berodde lärarbristen på att högstadiet hade byggts ut gradvis i slutet av 1960-talet.

För oss som snart skulle bli färdiga lärare fanns det massor av jobb att välja på i hela landet. Jag och min dåvarande fru ville lämna storstaden (Göteborg). Vi var småbarnsföräldrar, påverkade av den gröna vågen. Ett barn och ett till på väg.

Vi hade ringat in platsannonser i Lärartidningen. Mindre städer vid väst- och ostkusten. Annonser om jobb på Österlen och vid Siljan. Vackra platser. Dessutom en annons om jobb i Askersund. ”Skärgårdsstaden vid Tiveden och Vättern”. Men det var bara i mitten av april och ingen brådska.

Så hände något som jag inte kan förklara. Jag var på väg ut i något ärende, hade redan jackan på mig. När jag gick förbi telefonbordet i hallen, där de inringade annonserna låg, föll blicken på Askerundsannonsen. 

Jag vet inte varifrån impulsen kom, men utan att tänka efter satte jag mig ner och slog numret till Sjöängsskolan. Jag visste inte mycket om Askersund, hade aldrig varit där. Dessutom det första jobbsamtalet jag ringde.

Rektor Sture Nystedt, sedan länge borta, lät trevlig och tyckte absolut att vi skulle komma och titta på staden och jobbet.

Sjöängsskolan. Blyertsteckning av Levi Karlsson, "Den blyge".

En vecka senare fikade vi på Ritz vid torget innan vi besökte Sjöängsskolan, som då bara var några år gammal. Vi blev väl mottagna av studierektor Ingemar Falk (som gick bort för en tid sedan). Skolan hade något år tidigare blivit utsedd till Sveriges trivselskola av elevernas centralorganisation, och vi kände oss välkomna, både av skolledning, kollegor och elever. Sjöängsskolan verkade trivsam jämfört med de skolor jag hade praktiserat på under utbildningen.

Vi bestämde oss redan då och jag blev anställd trots att jag inte var färdigutbildad.

Vi flyttade till Askersund i början av sommaren och ett par veckor senare föddes Oskar. Vi tänkte bli kvar några år och sedan flytta vidare. Så blev det ju inte.

De övriga tre i familjen bor på olika ställen i landet, men jag har blivit kvar och Askersund kom att bli min plats på jorden.

Jag har ofta undrat över vad det var som styrde mitt handlande den där gången för mer än 45 år sedan i Göteborg när jag lyfte telefonluren och slog numret till Sjöängsskolan. Inte förstod jag väl då att det snabbt fattade beslutet skulle få så stor betydelse för resten av mitt liv.

Vad är det egentligen som styr våra handlingar?