Om Vätterns slut
och Alsens holmar

Ibland händer det när man berättar att man bor i Askersund, att man måste förklara var det ligger. Vid Vätterns nordspets brukar räcka som förklaring. Vi som bor här vet förstås att det inte är riktigt sant.

Sjön fortsätter norrut med det sund som man passerar när man går över Sundsbron. Efter drygt en kilometer vidgar sig sundet till en långsmal sjö som heter Viken. Men det är ändå inte slutet på Vättern. Bronaån slingrar sig ytterligare en knapp kilometer norrut tills man når en vägbank. Så långt kan man ta sig med båt. Så där tar alltså Vättern slut.

Man skulle också kunna påstå att Vättern tar slut vid Stjärnsund, och att man efter det 50 meter breda Edösundet kommer till sjön Alsen, som skiljer sig från Vättern på många sätt: Vättern är en klarvattenssjö med stort siktdjup. Alsen har ett siktdjup på bara någon meter. Alsen är grund, knappt 20 meter på djupaste stället, vilket gör att vattnet värms till badtemperatur redan tidigt på sommaren, Vättern isbeläggs sällan.

Under mina drygt 40 år i Askersund har jag bara åkt skridskor ute på Storvättern utanför skärgården två gånger. På Alsen ligger isen tjock varje vinter och brukar ligga kvar till slutet av april. När vi bodde vid Stjärnsund hände det att jag åkte långfärdsskridskor in till jobbet i Askersund.

Borgmästarholmen är Alsens största ö. För länge sedan ingick det i borgmästarens lön att han fick använda ön som betesmark. I gamla tider var det vanligt att stadsborna hade lantbruk och höll sig med djur. Längst söderut på Väderkvarnsgatan ligger en knuttimrad länga. som sannolikt har varit ladugård en gång i tiden.

Under 1800-talet försvann stadsjordbruken och på 1860-talet användes Borgmästarholmen av skarpskytterörelsen, en föregångare till den allmänna värnplikten och hemvärnet. Den paviljong som ligger ute på ön byggdes vid den tiden. Runt 1900 blev Borgmästarholmen stadens första idrottsplats.

I hamninloppet ligger Klockarholmen. Sannolikt har den använts som betesmark av Landskyrkans klockare. Öster om Borgmästarholmen, ganska nära land, ligger den lilla ön Byfogden. Byfogden var en stadens tjänsteman. Jag är osäker om vilka uppgifter han hade, möjligen en föregångare till polisen? Kanske hade han den lilla ön som betesmark för sina djur.

På Edösidan av sjön ligger två stora öar Stensholmen och Björnsholmen. Hur Stensholmen har fått sitt namn förstår man lätt när man ser ön. Namnet Björnsholmen är svårare att förklara. Ön ligger nära land, så kanske fanns där en gång ett björnide?

Nere i södra delen av Alsen ligger Kalvholmen. Jag tror inte att namnet har med kalvar och betesmark att göra. I svenska akademins ordbok kan man se att kalv kunde betyda olika saker till exempel namn på mindre sjöar eller öar. Nära inloppet till Edösundet ligger Kärleksholmen. Hur den har kommit att få sitt namn överlåter jag åt läsarens fantasi.

Om man väljer att titta på kartan över Alsen i ”Google maps” väntar en överraskning. Några av öarna har bytt namn. Stensholmen kallas där för Måsholmen (det lilla skäret norr om ön kallas för Måsskiten). Björnsholmen heter hos Google Gustavsholm och Kalvholmen har döpts om till Fiddes ö.

Kan förklaringen till dessa namnbyten vara att någon har skojat och hackat Google maps?