Fenomenet drumlin förklarat

Under mina många år som cykelmotionär genomkorsade jag Sydnärke från Tivedens skogar till slättlandskapet vid Hallsberg och Kumla. Helst valde jag grusvägar för att slippa biltrafiken. På cykel hinner man uppfatta och njuta av landskap och bebyggelse.

Ett sådant minne är när jag första gången kom till Hackvads kyrka. Kyrkan är sevärd, men det var framför allt landskapsbilden som fångade mig. Kyrkan ligger på en höjd med en milsvid utsikt både åt öster och väster. Jag stannar också idag gärna till på platsen och tar med kaffetermosen och sitter en stund på den bänk som finns på kyrkogården och bara njuter.

Höjden som kyrkogården ligger på är en drumlin. En av många i den här delen av Närke. Vad är då en drumlin? Eftersom jag jobbade som geografilärare på Sjöängsskolan i många år, vill jag gärna förklara fenomenet drumlin.

Under inlandsisens avsmältning för mer än 10 000 år sedan, var det två olika krafter som formade landskapet. Dels de framforsande vattenmassorna under isen, som förde med sig grus, sten och jord, dels det faktum att isen rörde sig som en trögflytande deg och formade om landskapet. 

Isen rörde sig från bergskedjan Skanderna mellan Norge och Sverige. I våra trakter rörde sig isen i sydvästlig riktning. Fjordarna i Norge och rullstensåsarna bildades under inlandsisens avsmältning. Det gäller också drumlinerna, som kom till genom isens rörelse och det forsande vattnet.

Material som det forsande vattnet förde med sig avsattes i håligheter under isen. Det som finns kvar idag finns i landskapet som mindre eller större höjdsträckningar. De största kan var kilometerlånga och uppemot 50 meter höga, men del flesta är mindre.

Västernärke mellan Östansjö-Vretstorp och Fjugesta är sannolikt Sveriges mest utpräglade drumlinlandskap med Lekebergsåsen som det kanske finaste drumlinexemplet.