Alltid på en tisdag
för påhittigt gäng

Tisdagsgänget på väg till Grythyttans små portioner.

I början av 80-talet bildades tisdagsgänget i Askersund. Från början enbart ett motionsgäng som träffades på tisdagskvällarna för att tillsammans springa ett varv runt stan, en sträcka på 6-7 kilometer.

Ett tiotal män runt 40, alltså i begynnande medelålder. I bastun efter träningspassen föddes iden att vi skulle avsluta träningskvällarna med att turas om att bjuda på en bit mat. Vi hade ju så mycket att prata om.

Efterhand tillkom olika aktiviteter. Vi hade till exempel ett gemensamt stående systemtips och tävlade också om att ha bästa enkelrad varje vecka. Ett vandringspris; en pokal i plast på ekfot, delades halvårsvis ut till bäste tippare. Vi strävade efter att få prominenta personer som pokalutdelare. En gång var det Elvi Olsson, då länets landshövding, en annan gång Europamästaren i simning Anders Holmertz.

Mest minnesvärt var nog ändå den gången då Karl-Gustav Lindstedt överlämnade pokalen till en överraskad och något generad vinnare. Detta efter föreställningen. i samband med ett teaterbesök på Vasateatern(?) i Stockholm.

Detta med teaterresor och andra utflykter var en annan av gängets aktiviteter. Vi var på Finnkamp och på både ishockey- och fotbollslandskamper i Stockholm och Göteborg. Vi gjorde båtutflykter i egna båtar på Vättern och färdades på Kanalbåt mellan Motala och Borenshult.

En gourmetresa till Grythyttan minns vi också, framför allt för att portionerna var så knappt tilltagna: Ett litet ripbröst med några korsade grönsaker och en dekorativ skvätt sås. Minimala portioner var på modet i restaurangbranschen i början av 80-talet. (Som tur var fanns också en ostbuffé.)

Tisdagsloppets juniorklass. Masterstart med Kim Bergqvist. En gång landslagsman på 800 m.

Allt det här är fina minnen för oss som var med, men om askersundsborna minns oss, är det nog för Tisdagsloppet.

1984 föddes iden att vi skulle arrangera ett stadslopp i Askersund. Vi bjöd in till ett motionslopp på den sträcka vi själva brukade springa. Alltså stan runt.

Loppet gick förstås alltid på en tisdag och var lite annorlunda: Alla hade till exempel identiska nummerlappar: Dagens datum, och liknade ett almanacksblad. Det förekom ingen tidtagning, däremot vätskekontroll. Vår tanke var att alla som deltog skulle få något slags pris. Priser som vi hade tiggt ihop i stadens affärer.

I fyra år arrangerade vi tisdagslopp. Intresset var stort. Som mest hade vi runt 400 deltagare, men sista året hade intresset bland allmänheten dalat så mycket att vi bestämde oss för att inte fortsätta.

Omkring 1990 upphörde också tisdagsgänget. Riktigt varför vet jag inte, men allt har ju sin tid, som man brukar säga. Men vi träffas ju på stan, vi som bor kvar i Askersund. Ett antal lätt grånade pensionärer som har fina gemensamma minnen.