Vi använder cookies för att förbättra funktionalitet och säkerhet på sidan, för trafikmätning och för att kunna generera relevant innehåll. Läs mer
För ett och ett halvt år sedan var jag i USA för första gången. Bland mycket annat åkte vi buss på den berömda Highway one utmed Stilla havskusten mellan Los Angeles och San Francisco.
Vi stannade till i kuststaden Monterey. Författaren och nobelpristagaren John Steinbeck har skrivit några böcker där handlingen utspelar sig i Monterey. Bland annat ”Det stora kalaset” som jag läste om efter Montereybesöket. Delar av staden präglas av Steinbecks bild av staden som den framställs i böckerna. Där finns Cannery row där fabrikerna för konservering av sardiner låg vägg i vägg i böckerna. Idag ett turiststråk med affärer och restauranger, I hamnen finns ett monument där några av figurerna i böckerna finns avbildade.
Men Steinbeck, kanske den störste av USA´s författare har ju skrivit så mycket mer. ”Buss på villovägar” var den första vuxenbok som jag läste vid 12-13 års ålder. Den har filmats med Jane Mainsfield i en av rollerna.
En av Stenbecks böcker har haft en särskild betydelse för mig. ”Pärlan” handlar om den fattige pärlfiskaren Kino i Mexico som hittar en stor och dyrbar pärla. Det borde betyda rikedom och lycka för Kino och hans lilla familj. Men så blir det inte. Ryktet om pärlan sprider sig i den lilla staden och många försöker komma åt dyrgripen. Jag berättar inte slutet om någon skulle vilja läsa själv.
Som svensklärare brukade jag lyssna på Pärlan med mina niondeklassare. Vi hade den som ljudbok, på den tiden i form av kasetter som räckte till lyssning i fyra lektioner som en följetong. Inläsare var den nyligen bortgångne skådespelaren Jan Olov Strandberg.
“Öster om Eden”, filmatiserades, liksom flera andra av Steinbecks böcker. Huvudrollen spelades av James Dean en av de tre filmer han hann med före sin allt för tidiga död.
Jag hade emellertid inte läst ”Vredens druvor” som är Steinbecks mest kända verk. Det blev min sommarläsning i pandemiisoleringen.
Familjen Joad i Oklahoma som har arrenderat 30 tunnland i två generationer blir uppsagda liksom tusentals andra fattiga bönder. Det är tidigt trettiotal i depressionens USA och stordrift med moderna maskiner lönar sig mer för jordägarna.
Familjen har fått ett prospekt som lockar dem till Kalifornien där det skall finnas arbete och en framtid. I en ombyggd gammal bil ger sig familjen av västerut på route 66. Bilen är överlastad med allt som kan tas med och med åtta personer i tre generationer.
Under resans gång börjar de förstå att det kommer att bli problem. Många tusen familjer har fått samma prospekt som famijen Joad. När de äntligen kommer fram tvingas de bo i läger under eländiga förhållanden och tvingas konkurrera om de alldeles för få jobben till löner som inte går att leva på. De är också illa sedda av Kalifornienborna. Framtiden är allt annat än ljus.
När jag hade läst ut de 500 sidorna, såg jag filmen, som finns att strömma. Den gjordes 1940 av John Ford. Henry Fonda fick en Oscar för sin roll i filmen. Filmens slut har ett ljusare framtidsperspektiv än boken
Filmen är värd att se. Ett alternativ om man inte vill läsa boken.
Alf Anneborg
Alf Anneborg i Askersund är f d högstadie- och Komvuxlärare. Aktiv i Norra Vättersbygdens hembygdsförening och lite av en cykelnörd. Skriver om sånt som intresserar mig, mest om Askersund och Sydnärke.
Inlägg
Resan genom Niger Se Stenkulla missionshus Att handla på nätet Askersundsåsen berättar Vackra drumliner Natt i Sahara En skärgårdsvecka Fredagsfikat Min skolgång Tankar om rasism Bonden Paavo och jag Glöm inte våra vänorter Utsikt som Hjalmar Att bo i missionshus Min bästa bilaffär Om barnförlamning Min rullator och jag Vår föreläsningsförening Sjöängen livaktigt Min mormor Inrikes gubbsemester Värd i Landskyrkan Den första kärleken Askersund och framtiden Tusen mil från Vietnam Så gick det för Per Brahe Förargligt misstag På långfärdsskridskor Min första lägenhet Utklädd till båt Så slutar “Yxan” Högläsning Askersunds miljonprogram Jag minns kaptenen Resan till Paris När Rut kom på fika Sommarläsning Gör varmbadhuset till hamnmuseum Kalla kriget Teaterminnen Alla våra körer Bron till Borgmästarholmen De första sydnärkingarna Tankar vid årsskiftet När jag nästan dog Åter en återträff Graven blev viktig Livat i Askersund Serieberoende Gubbar på ny historieresa Elektrisk cykling Resan till Georgien Handla hemma Inte bra för sommarturism Tankar efter valet Träna och trivs Historien om Anna Historien rullades ut Ingen kommer undan politiken En återkommande dröm Katten som vantrivdes Fyra dagar i Riga Sista sommarjobbet Vad är du för ortsbo? Jag ledde stadsvandring Bilder från Tjälvesta Hundlekplats behövs Varför ringde jag? Assistans en valfråga Gubbar som träffas Djupdykning i gamla Askersund För hundra år sedan Askersundstavlor Att sjunga i kör Mina drömmars stad En lärares lärdomar Tillbaka i Berlin Om att åldras Asfaltera Sundsgatan! Jag tänker på Krokholmen Värnplikt eller inte Människans bäste vän Cyklat runt på Kuba Min by heter Dassa-Zoumé Den hemliga skärgården Bevara LSS-lagen! Var slutar Vättern? Berlin en vändpunkt Till minne av Joel Haugard Alf, en renässansmänniska På besök i Vilnius Dags för gubbsemester På cykel i Flandern Är nollvisionen möjlig? Här finns plats för museum! Försäkringskassan har hjälpt oss Minns Tisdagsgänget Nyheter från Askersund Vad händer med EU? Julen med James Dean