Per Brahe slutade på Åland efter bärgningen

Bärgningen av Per Brahe sommaren 1922 väckte ett stort intresse i hela landet. Många tusen följde bärgningen på plats, bland annat från passagerarfartyg som Motala Express, Många kom med tåg på den järnväg som på den tiden gick mellan Mjölby och Hästholmen. Hästholmenborna kunde tjäna en extra slant genom att erbjuda mat och genom att ro besökande ut i sina båtar.

Delvis berodde nog det stora intresset på att konstnären John Bauer och hans familj fanns bland offren.

Förutom gods bärgades kropparna efter de 24 som omkommit i olyckan. Alla utom familjen Bauer begravdes vid Västra Tollstads kyrka någon kilometer från Hästholmen. Där finns idag en minnessten på kyrkogården.

Bärgningen hade bekostats av en grupp storbönder i trakten som hade hoppats att kunna gå med vinst när båtens last hade bärgats. Så blev det dock inte, vilket kanske förklarar den makabra turne som vraket gjorde i hamnarna runt Vättern och på ostkusten, där folk mot en avgift kunde gå ombord och se vraket.

Därefter hamnade Per Brahe i Bastedalen, där man började reparera och bygga om fartyget. Vid Bastedalen finns idag en minnestavla där man på kartor och bilder kan se Bastedalen för hundra år sedan. Man kan till exempel se var tegelbruket låg och var slipen/varvet fanns där Per Brahe låg. Bastedalen - enligt mig en av Närkes vackraste platser - kan vara värt ett besök.

1924 var ombyggnaden klar och båten hette nu Östergyllen och gick i trafik på Vättern. Båten bytte namn och ägare några gånger under 20-talet. 1929 såldes hon till Åland och fick namnet Åland II. Hon gick mellan Åbo och Åland ända fram till 1959 då hon skrotades, eller höggs upp som det väl heter när det gäller fartyg.

Att Per Brahe skulle komma att finnas kvar så länge, var nog svårt att tänka sig för de som följde bärgningen sommaren 1922