Vi använder cookies för att förbättra funktionalitet och säkerhet på sidan, för trafikmätning och för att kunna generera relevant innehåll. Läs mer
Jag är sedan många år medlem i den historiska bokklubben Clio. För några månader sedan bjöd Clio in medlemmarna till en resa till Georgien. Det ligger i en del av världen som jag inte har varit i, så jag bestämde mig omgående. Under påskveckan var jag där tillsammans med tjugotre andra Clio-medlemmar och bokklubbens chef Annika Törnqvist.
Georgien är väl ännu inte ett stort resmål för svenskar, men kommer antagligen att bli det, förtjänar att bli det.
Det är ett vackert land med Svartahavskust och bergstoppar på 4-5 000 meter i Kaukasus. Huvudstaden Tblisi, lika stor som Stockholm och med sina centrala delar i en djup flodravin, är vacker och har mycket att erbjuda sina besökare.
Landet, som ligger i skärningspunkten mellan Asien och Europa, har en rik historia med rötter i antiken. Det blev till exempel kristnat på 300-talet, 700 år före Sverige. Det finns många historiska minnesmärken att se.
Georgien, sovjetrepublik fram till början av 1990-talet, är idag en självständig demokrati under utveckling inriktad på att vara en del av Europa. Under 90-talet rådde en konflikt där områdena Abchasien och Sydossetien ville bryta sig ur Georgien och liera sig med Ryssland. 2008 ledde den konflikten till ett krig där också Ryssland var inblandat, och som man kanske kan säga slutade oavgjort. Utbrytarområdenas status är idag oklar.
Filmen ”Mandarinodlaren” som finns att strömma berättar om krigshändelserna under 90-talet och är dessutom en mycket sevärd film med ett fint fredsbudskap.
Att resa på egen hand kan vara besvärligt eftersom få georgier talar engelska. Man har också ett alldeles eget alfabet. På vår resa hade vi som färdledare den svensk som förmodligen vet mest om Georgien. Han heter Hans Gunnar Adén och har varit svensk ambassadör i landet. Han talar språket, är gift med en georgisk kvinna och bor delar av året i Tblisi.
Landet har också en fantastisk mat-och vinkultur. Vi åt våra middagar på olika restauranger varje kväll och serverades ett stort antal delikata smårätter: Sallader och andra vegetariska rätter, kött och fisk, som man kunde välja på och äta som plockmat.
Georgien är sannolikt det land i världen som är vinets vagga. Man har funnit vinkärl som är 8000 år gamla och vin produceras än idag på liknande sätt.
Georgien är alltså värt en resa, gärna klimatkompenserad. Det var vår resa.
Alf Anneborg
Alf Anneborg i Askersund är f d högstadie- och Komvuxlärare. Aktiv i Norra Vättersbygdens hembygdsförening och lite av en cykelnörd. Skriver om sånt som intresserar mig, mest om Askersund och Sydnärke.
Inlägg
Resan genom Niger Se Stenkulla missionshus Att handla på nätet Askersundsåsen berättar Vackra drumliner Natt i Sahara En skärgårdsvecka Fredagsfikat Min skolgång Tankar om rasism Bonden Paavo och jag Glöm inte våra vänorter Utsikt som Hjalmar Att bo i missionshus Min bästa bilaffär Om barnförlamning Min rullator och jag Vår föreläsningsförening Sjöängen livaktigt Min mormor Inrikes gubbsemester Värd i Landskyrkan Den första kärleken Askersund och framtiden Tusen mil från Vietnam Så gick det för Per Brahe Förargligt misstag På långfärdsskridskor Min första lägenhet Utklädd till båt Så slutar “Yxan” Högläsning Askersunds miljonprogram Jag minns kaptenen Resan till Paris När Rut kom på fika Sommarläsning Gör varmbadhuset till hamnmuseum Kalla kriget Teaterminnen Alla våra körer Bron till Borgmästarholmen De första sydnärkingarna Tankar vid årsskiftet När jag nästan dog Åter en återträff Graven blev viktig Livat i Askersund Serieberoende Gubbar på ny historieresa Elektrisk cykling Resan till Georgien Handla hemma Inte bra för sommarturism Tankar efter valet Träna och trivs Historien om Anna Historien rullades ut Ingen kommer undan politiken En återkommande dröm Katten som vantrivdes Fyra dagar i Riga Sista sommarjobbet Vad är du för ortsbo? Jag ledde stadsvandring Bilder från Tjälvesta Hundlekplats behövs Varför ringde jag? Assistans en valfråga Gubbar som träffas Djupdykning i gamla Askersund För hundra år sedan Askersundstavlor Att sjunga i kör Mina drömmars stad En lärares lärdomar Tillbaka i Berlin Om att åldras Asfaltera Sundsgatan! Jag tänker på Krokholmen Värnplikt eller inte Människans bäste vän Cyklat runt på Kuba Min by heter Dassa-Zoumé Den hemliga skärgården Bevara LSS-lagen! Var slutar Vättern? Berlin en vändpunkt Till minne av Joel Haugard Alf, en renässansmänniska På besök i Vilnius Dags för gubbsemester På cykel i Flandern Är nollvisionen möjlig? Här finns plats för museum! Försäkringskassan har hjälpt oss Minns Tisdagsgänget Nyheter från Askersund Vad händer med EU? Julen med James Dean