Vi reste genom Niger
där franska uranet bryts

Jag har tidigare skrivit om min resa till Afrika med den resande skolan 1982-83, men militärkuppen i Niger väcker starka minnen och ger mig anledning att återigen skriva om min resa till Afrika för 40 år sedan. Vårt resmål var Nigeria, men vi skulle komma att resa genom Niger på vägen dit

Vi hade lämnat våra bussar i Tamanrasset i södra Algeriet där den anlagda vägen tog slut. Vi delade in oss i mindre grupper och betalade för att åka på flaket på en av lastbilarna i en konvoj som fraktade bland annat salt och dadlar söderut. Det är på det sättet folk som inte har råd att flyga tar sig igenom Sahara.

I norra Niger, slutmålet för lastbilskonvojen, fick vi leta andra transportmöjligheter. Det blev fortsatt lastbilstransport med bilar som utrustats med långbänkar för passagerartransport och med vanliga bussar samt även en kortare etapp i taxi.

Att resa genom Niger var en speciell upplevelse. Det var inte bara passkontroll vid landets gräns. Varje gång vi kom till en ny stad var det som att passera en nationsgräns med pass- och personkontroller. Dessutom fanns militärposteringar inne i städerna där vi också kontrollerades.

Niger hade varit en fransk koloni och Frankrike hade fortfarande stort inflytande i landet. Vi hade läst på och visste att i Niger bryts det mesta av det uran som används i franska kärnkraftverk. Vi gissade att det kunde vara förklaringen till de stränga kontrollerna av utlänningar. Än idag är det så att en stor del av Frankrikes uranimport kommer från Niger

Jag minns speciellt en händelse: Vi befann oss i en buss, en vanlig linjebuss full med passagerare på väg mot Zinder, den sydligaste staden i Niger före gränsen mot Nigera. Vi blev stoppade av en militärpostering mitt uti ingenstans. Ingen bebyggelse fanns i närheten. Gruppens befälhavare kommer in i bussen och beordrar några passagerare att lämna bussen. Jag är en av dem: ”Ni med skägget”.

Utanför bussen ställs vi upp på rad framför de beväpnade soldaterna. Vad skulle nu hända? Det kändes som att stå framför en avrättningspatrull. Men ingenting hände. Efter några minuter fick vi gå ombord på bussen, som fick köra vidare.

Dessa minnen väcks till liv när man ser reportage och läser om militärkuppen i Niger. Vad kommer nu att hända? Det tycks fortfarande vara så att Frankrike är beroende av uranimport från Niger. Hur stort är Frankrikes inflytande idag? Hur stor är risken för att grannländerna, som också varit franska kolonier, dras in i konflikten och att leder till krig?