Flera fina skridskominnen

När jag fyllde 50 för snart trettio år sedan, fick jag ett par långfärdsskridskor i present. Jag hade då inte åkt skridskor på många år och mina nya skridskor blev en fantastisk upplevelse. och kom så att bli under många år. Att glida fram nästan motståndslöst över blankis är en fantastisk naturupplevelse

Askersund är en bra plats för långfärdsskridskor eftersom Alsen till skillnad från Storvättern fryser till nästan varje år. Ofta ligger isen snöfri i perioder under vintrarna

Det var en solig senvinterdag. Vi var ett gäng arbetskamrater, lärare på Sjöängsskolan ,som gav oss ut efter skoldagens slut. Ner mot Stjernsund och tillbaka utmed Edölandet, in i djupviken vid Åmmebergsvägen. När vi hade fullbordat varvet runt Alsen stod solen fortfarande högt på himlen. Vi tog ett varv till i solnedgången. Vi kunde bara inte låta bli.

Det brukar heta att Vättern blir helt isbelagd ungefär vart tionde år. Jag har fina minnen också från skridskoturer ute på Storvättern. Vi gav oss ut från Medevi brygga, min bonussvärson Anders och jag. Målet var Stora Röknen ungefär 6-7 kilometer ut i Vättern. Vinden hade blåst isen ren med bara enstaka snöfläckar. Det gick så lätt.

På vägen ut mot Röknen mötte vi en stor grupp, som hade startat i Vadstena och var på väg norrut mot Hammar Så satt vi på trappan till den stuga som Folke Dahlberg hade byggt ute på ön och drack vårt termoskaffe.

När vi vände tillbaka insåg vi att det hade gått så lätt ut mot ön tack vare en svag medvind. Nu hade vi vinden emot oss och fick kämpa in mot Medevi brygga.

Ett alldeles särskilt skridskominne: Det var i mitten på 90-talet. Vi bodde vid Stjernsund. Det var en vanlig skoldag. Då fick jag en idé. Isen låg snöfri och vädret var fint. Istället för att som vanligt ta bilen till jobbet, gick jag ner till stranden där vi brukade bada sommartid, spände på mig skridskorna och åkte den drygt tre kilometer långa vägen in till stan. Den enda gången i livet som jag har åkt skridsko till skolan/jobbet.

Jag brukade säga att långfärdsskridskoåkning är så skonsamt mot kroppen att man kan hålla på tills man är nittio om man bara får hjälp att sätta på sig skridskorna. Det har jag tyvärr fått ta tillbaka. Knäartros och skridskoåkning går inte så bra ihop tyvärr, så nu har mina skridskor gått i arv till en som nu är i femtioårsåldern.

Men mina skridskominnen har jag ju kvar.