Stenkulla missionshus
fridfullt och historiskt

Ibland kan det vara skönt att välja mindre vägar och ta det lite lugnare i trafiken. Här kommer ett tips: Om du kommer till Brändåsen på E 20 på väg söderut; ta av mot RV 50. Ta sedan första avtagsvägen till höger mot Hardemo. Efter knappt hundra meter sväng till vänster mot Vallby.

Vägen löper parallellt med motorvägen genom små vackra byar och enskilda gårdar i ett vackert böljande och vilsamt landskap. Efter drygt fem kilometer ligger Stenkulla missionshus på höger sida (det är lätt att missa)

Stenkulla missionshus, eller pärlan på höjden, är en plats där jag gärna tar en paus och njuter av utsikten och den frid som platsen andas.

Missionshuset är också en del av Sveriges kyrkohistoria: På 1700-talet stiftades en lag som benämndes konventikelplakatet och som förbjöd religiösa sammankomster som inte skadde inom ramen för statskyrkan. Lagen var riktad mot pietisman, som började få fotfäste i Sverige. Under 1800-talet användes den mot den framväxande frikyrkorörelsen, vilket bidrog till emigrationen till Amerika. Något som man kan läsa om i Vilhelm Mobergs utvandrarepos

Lagen avskaffades gradvis under 1860-talet. 1865 byggdes byggdes Stenkulla missionshus, som därför nog är en av landets äldsta frikyrkobyggnader. Det byggdes som en del av den inomkyrkliga väckelserörelsen, men blev inom något år en del av den framväxande frikyrkorörelsen.

För mig har Stenkulla missionshus en särskild betydelse. Min pappa Verner var frikyrkopastor i Vretstorp och Östansjö i slutet på 1930-talet några år innan jag föddes och har förstås deltagit i verksamheten även i Stenkulla missionshus. (Andersson var efternamnet på den tiden)

Även idag förekommer en hel del verksamhet på platsen under somrarna. Verksamheten bedrivs av frikyrkoförsamlingarna i Vretstorp och Östansjö. Den 13 augusti är det gudstjänst i Stenkulla missionshus