Det var en ynnest
att få lära känna Rut

Min pappa Verner föddes år 1900 och levde till 1997. De sista tio åren på ålderdomshemmet Hemgården i Herrljunga som änkling. Han var frisk och aktiv ända till slutet.

Från slutet av 80-talet och fram till 1995 kom han på besök hos oss i Askersund varje sommar. Tog tåget från Herrljunga till Hallsberg där vi hämtade.

Han hade en speciell anknytning till Sydnärke. Han hade sen 30-talets början varit pastor i Svenska missionsförbundet och under några år på trettiotalet varit verksam som pastor i Vretstorp och Östansjö. Det hände ofta att vi åkte dit för att han skulle få minnas platser och människor. Men de flesta fanns inte längre kvar i livet.

Men Rut Gefvert fanns kvar, några år yngre än pappa, och som på den tiden hade varit verksam som ungdomsledare i församlingen. Pappa ringde till Rut och hon kom och hälsade på i sin gamla gröna Folkvagn. Det blev sedan en tradition. Rut kom på fika när pappa var på besök. Dom hade mycket att prata om och minnas.

Det var en ynnest att få lära känna Rut som var en enastående människa. Hon var också en god berättare. Rut var född och växte upp i Skyllberg. När hennes mamma dog var hon 12-13 år och fick ta över hushållssysslorna i hemmet för pappan, som jobbade i valsverket, och för sina bröder.

Detta gjorde att hon inte kunde studera vidare trots ett gott läshuvud. Trots detta tog hon sig fram och gjorde intryck i många sammanhang.

Hon var aktiv både inom frikyrkan och socialdemokratin, vilket var mycket ovanligt på den tiden när i stort sett alla frikyrkligt sinnade var folkpartister.

När vi lärde känna henne bodde hon i Rönneshytta och var fortfarande aktiv i olika sammanhang. Hon gifte sig aldrig och viljestark som hon var hade hon kanske inte varit så lätt att leva med.

Hon hade rest ensam över hela världen under många år. Ryssland, Amerika, Indien och Sydamerika fanns bland hennes resmål.

Vid ett tillfälle berättade hon att hon i ungdomen skulle på konferens i Östersund. Hon tog med cykeln och tog tåget till Härnösand. Så långt räckte pengarna. Sedan cyklade hon tur och retur till Ösrtersund. En sträcka på mer än 20 mil.

En gång när Rut var på fika, berättade vi att vi dagen därpå, som var en lördag, skulle gå på konsert i Landskyrkan. När vi satt och väntade på att konserten skulle börja kom Rut. Men hon var inte ensam. Med sig hade hon sex-sju äldre män och kvinnor, mellan 70 och 80 år.

Efter konserten fick vi veta att de hade varit med i barn- och ungdomsverksamheten i Östansjö-Vretstorp på pappas tid. Rut hade ringt och samlat ihop dem för pappas skull-

”Berättat av Rut” heter en liten bok där Rut berättar om sitt långa och innehållsrika liv. Där berättar hon bland annat om hur det var att leva och bo i Skyllberg för hundra år sedan. Skyllberg, en bruksort med valsverk där många arbetade, med affärer och med järnvägen till Askersund och Rönneshytta.

Boken har jag lånat på biblioteket i Askersund.