Vi använder cookies för att förbättra funktionalitet och säkerhet på sidan, för trafikmätning och för att kunna generera relevant innehåll. Läs mer
Jag tror att jag bara träffade min mormor en gång. Det var omkring 1950. Mamma, min syster och jag hälsade på henne där hon bodde i en undantagsstuga vid den gård i Skarpösby, Alunda som en av hennes söner brukade.
Jag minns en liten vithårig gumma i åttioårsåldern, som hade bakat en prinsesstårta när vi kom. Morfar, liksom farmor och farfar hade dött innan jag föddes.
Jag tänkte kanske inte på det den gången, men när mormor dog 1954 pratade vi om det. Att hon hade fött 13 barn. Det innebär också att jag har, eller snarare hade ett fyrtiotal kusiner på morssidan. Eftersom min mamma, som föddes 1906, var bland de yngsta i syskonskaran är de flesta av mina kusiner borta nu.
Jag har inte träffat så många av mina kusiner, men en minns jag. Han hette Sven Lundqvist och var mycket engagerad i vår släkt. Jag har en diger lunta med hans släktforskning. Han var också med och höll tal vid min mammas begravning för fyrtio år sedan.
En lustig tillfällighet: Sent i livet träffade min morbror Herman min faster Inez utan att de kände till släktskapen. De blev ett par och fick lov att tillbringa ålderdomen tillsammans.
Av min kusins släktforskning framgår att släkten så långt den kan spåras har levt sina liv i Uppland kanske främst i Roslagen.
Det framgår också att det rör sig om en bondesläkt, vilket ju gäller den allra största delen av det svenska folket i tidigare generationer. Där finns skattebönder, frälsebönder, rotebönder, torpare och dagsverkare och en enda skomakare.
I de flesta fall kan släktforskare följa sin släkt bakåt till 1600-talet då kyrkoböcker började föras i Sverige, men Sven Lundqvist går längre tillbaka i tiden. Den äldsta namngivna släktingen kan ha hetat Gudmund i Moro död tidigast 1491. Där står ett frågetecknen vid namnet. Jag kan inte fråga min kusin vad frågetecknet står för, eftersom han inte lever längre.
Men Sven var en högst kvalificerad släktforskare, professor i historia och i slutet av sin karriär även riksarkivarie, så jag bestämmer mig för att stryka frågetecknet.
Min äldsta namngivna släkting dog alltså ungefär samtidigt som Columbus seglade västerut för att försöka hitta sjövägen till Indien och fem år innan Gustav Vasa föddes
Alf Anneborg
Alf Anneborg i Askersund är f d högstadie- och Komvuxlärare. Aktiv i Norra Vättersbygdens hembygdsförening och lite av en cykelnörd. Skriver om sånt som intresserar mig, mest om Askersund och Sydnärke.
Inlägg
Resan genom Niger Se Stenkulla missionshus Att handla på nätet Askersundsåsen berättar Vackra drumliner Natt i Sahara En skärgårdsvecka Fredagsfikat Min skolgång Tankar om rasism Bonden Paavo och jag Glöm inte våra vänorter Utsikt som Hjalmar Att bo i missionshus Min bästa bilaffär Om barnförlamning Min rullator och jag Vår föreläsningsförening Sjöängen livaktigt Min mormor Inrikes gubbsemester Värd i Landskyrkan Den första kärleken Askersund och framtiden Tusen mil från Vietnam Så gick det för Per Brahe Förargligt misstag På långfärdsskridskor Min första lägenhet Utklädd till båt Så slutar “Yxan” Högläsning Askersunds miljonprogram Jag minns kaptenen Resan till Paris När Rut kom på fika Sommarläsning Gör varmbadhuset till hamnmuseum Kalla kriget Teaterminnen Alla våra körer Bron till Borgmästarholmen De första sydnärkingarna Tankar vid årsskiftet När jag nästan dog Åter en återträff Graven blev viktig Livat i Askersund Serieberoende Gubbar på ny historieresa Elektrisk cykling Resan till Georgien Handla hemma Inte bra för sommarturism Tankar efter valet Träna och trivs Historien om Anna Historien rullades ut Ingen kommer undan politiken En återkommande dröm Katten som vantrivdes Fyra dagar i Riga Sista sommarjobbet Vad är du för ortsbo? Jag ledde stadsvandring Bilder från Tjälvesta Hundlekplats behövs Varför ringde jag? Assistans en valfråga Gubbar som träffas Djupdykning i gamla Askersund För hundra år sedan Askersundstavlor Att sjunga i kör Mina drömmars stad En lärares lärdomar Tillbaka i Berlin Om att åldras Asfaltera Sundsgatan! Jag tänker på Krokholmen Värnplikt eller inte Människans bäste vän Cyklat runt på Kuba Min by heter Dassa-Zoumé Den hemliga skärgården Bevara LSS-lagen! Var slutar Vättern? Berlin en vändpunkt Till minne av Joel Haugard Alf, en renässansmänniska På besök i Vilnius Dags för gubbsemester På cykel i Flandern Är nollvisionen möjlig? Här finns plats för museum! Försäkringskassan har hjälpt oss Minns Tisdagsgänget Nyheter från Askersund Vad händer med EU? Julen med James Dean