Den gamla trogna folkan
var min bästa bilaffär

Hösten 1981 tog jag ett års tjänstledighet för att åka med Den resande skolan i Vilhelmina till Afrika. Vi samlades, ett tjugotal, i en nedlagd lanthushållsskola i Laxbäcken utanför Vilhelmina i början av augusti för att förbereda resan till Nigeria.
Jag fick ett erbjudande om att köpa en bil, en mer än tjugo år gammal Volkswagen för 500 kronor. Jag tvekade inte och det visade sig att jag skulle ha stor glädje och nytta av den gamla trotjänaren. Jag hade tidigare haft två folkvagnar av ungefär samma årsmodell 
Det var bekvämt att ta sig in till Vilhelmina, dit bussförbindelse saknades. Jag fick också möjlighet att utforska en del av landet som var ny för mig. Särskilt minns jag resan utmed Malgomajsjön till Fatmomakke , en gammal kyrkstad på Marsfjällets sluttning. Den var byggd i början av 1700-talet för både samer och nybyggare som hade långt till kyrka och gudstjänstfirande
Mina kurskamrater fick gärna låna bilen om de betalade för bensin. Den gick nästan varje dag in till samhället för fika eller bio. Den användes också för övningskörning.
I oktober reste vi mot Afrika i två gamla bussar. Det råkade bli samma dag som den sovjetiska u-båten gick på grund i Karlskrona skärgård. Min gamla bil fick gå i vintervila.
I februari var vi tillbaka i Laxbäcken igen. Vi skulle ägna våren åt att på olika sätt redovisa  våra erfarenheter och intryck. Det räckte med att ladda batteriet så var bilen igång igen och gjorde samma tjänst som under hösten.
Efter någon månad fick jag en kallelse till bilprovningen i Vilhelmina. Till min förvåning gick bilen igenom utan anmärkningar. Det hade jag aldrig varit med om tidigare. Besiktningsmannen påpekade dock att det snart var dags att byta avgassystemet.
Jag hade under mina tonårssomrar sommarjobbat på en VW-verkstad, så bytet kunde jag ganska enkelt göra själv efter att ha lånat lite verktyg från bonden som bodde nästgårds. Jag tror nog förresten att jag än idag skulle kunna lokalisera alla smörjkopparna på en gammal folka. Då, på 60-talet skulle bilar rundsmörjas med jämna mellanrum.
I början av juni 1982 var min Afrikakurs slut och jag körde söderut mot Askersund. Jag minns att jag tog inlandsvägen Via Östersund, Sveg och Orsa.
Jag hade kvar bilen över sommaren och hösten, men inför vintern valde jag att sälja den och köpa en nyare bil med bättre värmesystem
Jag annonserade min gamla trotjänare i affärerna i Askersund. Den var lättsåld, inte minst för det låga priset. Jag begärde, och fick 500 kronor, alltså samma som inköpspriset.
Detta och att bilen hade fungerat så bekymmersfritt till glädje både för mig och för mina kurskamrater gör att jag är benägen att påstå att det var min bästa bilaffär.
Den som vill veta mer om vistelsen i Afrika kan läsa HÄR.