Hunden bäste vännen
genom vår historia

Det var på cykelsemestern på Kuba som jag skrev om i min förra blogg. Vi hade stannat för lunch i en liten stad. Jag hade köpt en liten dubbelvikt pizza och satte mig i skuggan för att äta och dricka. Två gathundar stannade någon meter framför mig. Jag hade spillt in liten klick smält ost på marken. Det var den de ville åt. Eller snarare den ena hunden, för rangordningen var tydlig.

Jag flyttade fötterna, men den strykrädda hunden vågade ändå inte sig fram, väntade tålmodigt med snålvattnet rinnande och kliade sig regelbundet på svåråtkomliga ställen mot ohyran.

Jag tänkte på skillnaden mellan dessa vildhundar och familjehundarna därhemma. Omhuldade och älskade (och försäkrade) som familjemedlemmar. För många kanske den närmaste vännen, kanske den enda. Så stora skillnader i levnadsvillkor, men ändå så mycket gemensamt. Närheten till människorna såväl här hemma som på Kuba.

För länge sedan, när våra förfäder levde som nomader, jägare och samlare, sökte sig hundar/vargar till människorna för att där fanns mat. Så utvecklades vänskapen. Vargarna utvecklades till hundar och gjorde sig nyttiga som jaktkamrater och som vakthundar.  

En hund som jag känner

För sådär 10 000 år sedan började människorna lämna jägar- och samlarlivet och blev bofasta bönder. De tämjde fler vilda djur: ankor, höns, grisar och kor som blev boskap och hundarna hängde med.

Så har människor och hundar levt nära varandra genom årtusendena.

Gathundarna som jag mötte på Kuba lever hårda liv, men där finns också, som hos oss, familjehundar, som går på promenader med matte eller husse (dock utan bajspåsar).

Men vi omges ju inte bara familje- och sällskapshundar. Många hundar gör också en samhällsinsats. Som vakthundar, polishundar, ledsagare och sökhundar av olika slag.

Vi hade gjort ett uppehåll för att bada vid Cabo Cruz, den sydligaste udden på Kuba. Bland hundarna som nyfiket närmade sig fanns en otroligt charmig och söt hund, knappt mer än en valp. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att klappa den och fick ett översvallande gensvar.

Om jag hade haft en köttbulle kunde jag nog ha fått en vän för livet, liksom den där hunden som följde det svenska multisportlaget i Sydamerika för ett par år sedan, och som numera bor hos sin nya familj i Sverige.