Fy katten för
Askersund, sa Måns

Det var i mitten på 70-talet. Min hustru (i första giftet), jag och våra två små barn, bodde i ett hus i utkanten av Kårbergs samhälle. Vi hade dragits med i den gröna våg, som så många andra på den tiden.

Vi hade gott om uthus och ett tunnland skog. Vi hade lånat in ett par får som var inhysta i ett utrymme, som nog tidigare hade varit hem för en hushållsgris. Vi hade också en katt. En stor och kraftig katt med tät grå päls, som levde ett bra kattliv. Han tillbringade nätterna utomhus, även när det var kallt.

Varje morgon kom han in, fick sin frukost och la sig sen att vila hela förmiddagen. På eftermiddagarna var han en trivsam umgängeskatt som gärna kröp upp i ens knä innan det var dags för nästa natts uteliv.

Så småningom blev det så att vi valde att flytta in till Askersund. Fåren hade vi lämnat tillbaka, men katten tog vi förstås med.

Efter några dagar var katten försvunnen. Det händer ju rätt ofta att katter ger sig hemifrån, men kommer tillbaka efter några dagar Det sa vi också till barnen: -Måns kommer snart hem igen.

Men så blev det inte. Efter knappt en vecka fick vi ett telefonsamtal från en av våra grannar i Kårberg, som berättade att katten en dag hade stått och jamat utanför deras köksdörr. Det lät helt osannolikt att en katt kunde klara av att ta sig en och en halv mil genom ett område med mycket skog och sjöar, men så var det alltså.

Barnen blev glada och vi hämtade förstås hem katten, men det var som om det var en annan katt. Han hade blivit stingslig och ville inte bli ompysslad och klappad.

Efter ett par dagar var Måns försvunnen igen och vi anade vad som hade hänt. Så var det också. Katten hade ännu en gång gått till den plats som den uppfattade som sitt hem.
Den här gången fick den stanna kvar i Kårberg. Det tyckte även barnen var rätt.

Det finns ett talesätt som säger ungefär: Om du har en hund bor hunden hemma hos dig. Om du har en katt bor du hemma hos katten. Måns ville själv bestämma vad som var hemma och vantrivdes i stan.

Då och då träffade vi våra före detta grannar, de som alltså numera bodde hemma hos Måns, och fick veta att han numera levde bra kattliv. Med åren blev han alltmer av en bekväm  innekatt