Vi använder cookies för att förbättra funktionalitet och säkerhet på sidan, för trafikmätning och för att kunna generera relevant innehåll. Läs mer
Dokumentärerna om Tage Erlander på SVT väckte många minnen till liv. Det starkaste minnet för mig var Kubakrisen 1962.
Jag var 19 år och gick på gymnasiet i Falköping. Den 19 oktober en vanlig skoldag. Jag satte mig på tåget i Mullsjö för att tillsammans med ett trettiotal andra ungdomar åka den fyra mil långa vägen till skolan. Efterhand fylldes tåget på från Sandhem, Kättilstorp och i Vartofta där skolkamraterna från Tidaholm steg på. Vid Falköpings södra steg vi av för att gå den knappa kilometern till Falköpings högra allmänna läroverk.
Just den promenaden är ett av mitt livs starkaste och mest ödesmättade minnen. Det kunde bli den sista skoldagen före katastrofen.
Ett antal sovjetiska fartyg med kärnvapen ombord var på väg mot Kuba, där avfyrningsramper hade byggts. Kärnvapen på Kuba skulle vara ett dödligt hot mot USA. President Kennedy hade varnat Sovjet: Om inte fartygen vänder hotar ett kärnvapenkrig.
Detta var vad vi visste då när vi gick till skolan den där morgonen. Hur det skulle sluta visste ingen vid den tidpunkten.
För den som inte var med kan man berätta att 1960-talet dominerades av det kalla kriget, Den kärnvapenladdade hotbilden mellan Sovjetunionen och USA. Alla fruktade att konflikten mellan stormakterna skull kunna leda till ett fullskaligt kärnvapenkrig, som skulle kunna utplåna hela vår civilisation.
1961 hade Sovjetunionen sprängt en vätebomb på 50 megaton i atmosfären. En bomb som var 1 600 gånger starkare än de bomber som i andra världskrigets slutskede hade sprängts i Hiroshima och Nagasaki.
Nevil Shutes roman och filmen ”På stranden” från 1950-talet berättar hur några överlevare försöker klara sig efter ett kärnvapenkrig och i PC Jersilds bok ”Efter floden” berättas om förhållandena 30 år efter ett förödande kärnvapenkrig.
Några timmar senare visste vi. Kennedys ultimatum hade varit framgångsrikt. De sovjetiska fartygen vände innan de kom fram till Kuba. Livet fortsatte som vanligt, men hotet fanns kvar även om det skulle komma att avta.
Att kriget hade varit så nära ledde under de kommande åren till besinning och avtal om begränsningar av kärnvapenhotet.
Alf Anneborg
Alf Anneborg i Askersund är f d högstadie- och Komvuxlärare. Aktiv i Norra Vättersbygdens hembygdsförening och lite av en cykelnörd. Skriver om sånt som intresserar mig, mest om Askersund och Sydnärke.
Inlägg
Askersundsåsen berättar Vackra drumliner Natt i Sahara En skärgårdsvecka Fredagsfikat Min skolgång Tankar om rasism Bonden Paavo och jag Glöm inte våra vänorter Utsikt som Hjalmar Att bo i missionshus Min bästa bilaffär Om barnförlamning Min rullator och jag Vår föreläsningsförening Sjöängen livaktigt Min mormor Inrikes gubbsemester Värd i Landskyrkan Den första kärleken Askersund och framtiden Tusen mil från Vietnam Så gick det för Per Brahe Förargligt misstag På långfärdsskridskor Min första lägenhet Utklädd till båt Så slutar “Yxan” Högläsning Askersunds miljonprogram Jag minns kaptenen Resan till Paris När Rut kom på fika Sommarläsning Gör varmbadhuset till hamnmuseum Kalla kriget Teaterminnen Alla våra körer Bron till Borgmästarholmen De första sydnärkingarna Tankar vid årsskiftet När jag nästan dog Åter en återträff Graven blev viktig Livat i Askersund Serieberoende Gubbar på ny historieresa Elektrisk cykling Resan till Georgien Handla hemma Inte bra för sommarturism Tankar efter valet Träna och trivs Historien om Anna Historien rullades ut Ingen kommer undan politiken En återkommande dröm Katten som vantrivdes Fyra dagar i Riga Sista sommarjobbet Vad är du för ortsbo? Jag ledde stadsvandring Bilder från Tjälvesta Hundlekplats behövs Varför ringde jag? Assistans en valfråga Gubbar som träffas Djupdykning i gamla Askersund För hundra år sedan Askersundstavlor Att sjunga i kör Mina drömmars stad En lärares lärdomar Tillbaka i Berlin Om att åldras Asfaltera Sundsgatan! Jag tänker på Krokholmen Värnplikt eller inte Människans bäste vän Cyklat runt på Kuba Min by heter Dassa-Zoumé Den hemliga skärgården Bevara LSS-lagen! Var slutar Vättern? Berlin en vändpunkt Till minne av Joel Haugard Alf, en renässansmänniska På besök i Vilnius Dags för gubbsemester På cykel i Flandern Är nollvisionen möjlig? Här finns plats för museum! Försäkringskassan har hjälpt oss Minns Tisdagsgänget Nyheter från Askersund Vad händer med EU? Julen med James Dean Om frikyrkornas syndakatalog På cykel i Italien Belgiska fröken del 2