En låda kom med
idolen James Dean

När man ser tillbaka på barndomens jular, minns man nog inte enskilda jular, snarare minnesbilder av julstämning: Den klädda granen, de levande ljusen, den hemystade osten, en oändlig väntan på julklapparna.

Om man minns någon enskild jul, var det nog för att just den julen på något sätt skiljde ut sig. För mig var det julen 1957, då jag var fjorton år gammal. Men historien tog sin början mer än ett år tidigare. Min tio år äldre bror Kurt, arbetade som radiotelegrafist på oljetankern Justus Waller. I oktober 1956 var man på väg till Persiska viken för att bunkra olja. Man gick på den tiden genom Suezkanalen. När fartyget var på väg in i kanalen, blev det stopp. Ett krig hade brutit ut. Ett krig som handlade om kontrollen över kanalen. Från fartyget kunde man höra bomberna detonera. På ena sidan fanns kolonialmakterna Frankrike och England understödda av Israel, på den andra Egypten understödda av Sovjetunionen.

Tillbaka den långa vägen över Medelhavet för att sedan runda den afrikanska kontinenten, det var vad som krävdes för att Europa och Sverige skulle få sin olja. Därför saknades storebror alltså på julaftonen 1956. Kriget fick också konsekvenser som drabbade inte bara vår familj, utan hela landet. Det ledde till bensinbrist och under en period rådde körförbud på söndagar i Sverige. De som i yrket behövde använda bilen på söndagar fick en lapp med bokstaven S att sätta i rutan. Alla andra fick snällt stanna hemma.

Julaftonen året därpå blev desto bättre för vår familj. M/T Justus Waller låg i hamn i Göteborg över julen och familjen var samlad igen. Julen blev också speciell av ett annat skäl: Med tåget från Göteborg kom en stor trälåda som Kurt hade beställt hos fartygets timmerman. Både radiotelegrafist och timmerman är förresten sjömansyrken som inte längre finns. Lådan innehöll julklappar från nästan hela världen, vilket var mer sensationellt än det skulle ha varit idag. Detta var en tid när utlandsresandet var mycket begränsat. Den första charterresan till Mallorca hade ägt rum bara något år tidigare.

 E're inte James Dean som sitter ute i skogen?

Lådan innehöll oväntade och exotiska julklappar till hela familjen. Jag fick en kikare, som jag skulle komma att ha glädje av i många år, men den present som betydde ännu mer, var en tjock amerikansk nöjestidskrift i flerfärgstryck. På den tiden fanns inget motsvarande i Sverige. Bildjournalen( i svartvitt) var väl det som kom närmast, åtminstone när det gällde innehållet.

Det var ju vid den här tiden som den amerikanska tonårskulturen kom till Sverige, med jeans, Coca cola och rockmusik. För mig som 14-åring var därför tidningen en fullträff. En hel bildserie av Elvis fanns med, men det som gjorde djupast intryck på mig, var ett bildreportage om filmen Ung rebell. James Dean, som gjorde huvudrollen, hade blivit stor tonårsidol. Ung, snygg och tuff, men också en rebell som gick sin egen väg och hade stor integritet. James Dean fanns vid den tidpunkten inte längre i livet. Han hade omkommit i en bilolycka redan 1955. Förmodligen bidrog det till hans legendstatus.

Han blev en förebild och en stilikon för den osäkre och ganska blyge tonåringen. Att försöka göra intryck genom att (försöka) vara som James Dean, det var vad jag gjorde under resten av min tonårstid. Så lång tid har gått sen den där femtiotalsjulen, men minnena har jag kvar så länge jag lever.