Anna från Dohnafors -
vallpigan blev borgarfru

Det är inte så ofta Askersund och Askersundsbygden förekommer i litteraturen. Jag kan på rak arm bara komma på två romaner där vår bygd finns med i handlingen. Håkan Nessers ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” som till största delen utspelas vid Tisaren och en Homandeckare av Jan Mårtensson som heter ”Den röda näckrosen” där huvudpersonen bland annat handlar på Torghallen.

Kanske bör man också nämna den lokale författaren Johannes Kjerrström, som skrev kritiska nyckelromaner om Askersund

Nu har jag emellertid hittat ytterligare en bok där Stjärnsund är en av de många platser som finns med i boken. Boken heter ”Och kungen var kung” Författaren hette Lars Ardelius. Han gick bort 2012.

Det är en historisk roman som berättar om Sverige under första hälften av 1800-talet. När man har läst sista kapitlet har man fått följa och lära känna en handfull särpräglade individer genom ett halvt sekel. Deras liv speglar landets historia.

En av dessa människor är Anna från Dohnafors. Hon föds någon gång före sekelskiftet 1800. Fadern är smed och Anna är yngst av 13 syskon. När Anna är 8 år dör modern och Anna bor fortsättningsvis hos en äldre bror och hans hustru. Anna lever under fattiga förhållanden och tjänar som vallpiga i skogen.

Det är något speciellt med Anna. Så här beskrivs hon i boken:

Anna är skelögd från födseln. Vilket knappt märks, men kanske är det förklaring nog till den lätta förvirring som lär ha gripit så många när de först gjort hennes bekantskap. Om det nu inte råkat bero på hennes ovanliga skönhet.

En höst i sena tonåren flyttar Anna till en syster som bor i Lerbäck. En vårkväll blir hon tilltalad av en förnäm dam som kommer ut från värdshuset. Damen är slottsfrun på Stjärnsund, eller Borgen som Stjärnsund kallas i boken. Samtalet leder till att Anna städslas som kökspiga på Borgen. Hon är då 22 år.

Stjärnsunds slott är, när Anna flyttar dit, en ganska ny byggnad, bara drygt tjugo år. Efter en tid i köket befordras hon till kammarjungfru ; ”Du är för fin för att hållas i köket”.

En gäst på slottet, en ung farmaceut och herreman, friar till Anna som säger ja. Efter bröllopet flyttar paret till Skänninge. När Anna stiger på diligensen i Medevi för resan till Skänninge träffar hon Dorotea, en annan av bokens huvudfigurer. Det blir inledningen till en livslång vänskap.

Senare i boken träffar vi Anna igen. Hon är apotekarhustru i Motala och har fött sju barn. Familjen har flera tjänare i hushållet och hör till det övre samhällsskiktet i Motala. Ett liv som Anna som barn knappast ens kunde drömma om. Året är 1834 och Motala är ett nybyggarsamhälle vid den nyanlagda Göta kanal.

I slutet av den 550 sidor tjocka boken träffar vi Anna för sista gången. Året är 1854. Det är vinter och apotekare Henrik Lyth sitter på kuskbocken på Hjälmarens is på väg till Eskilstuna. Nedbäddade i halmen bakom honom ligger hustru Anna och hennes väninna sedan ungdomsåren, Dorotea.

De har mycket att prata om. Till exempel om barnen: Fredrik som är advokat i Stockholm, Lotta som är lyckligt gift med en redare i Gävle...

Så har mer än femtio år gått och landet har förändrats på många sätt. Precis som Annas liv har förändrats.  Det finns en fortsättning på boken som har titeln ”Tid och otid”. Jag har inte lyckats få tag i den än.